Mitt liv som flygande holländare
Det nya året har inletts, och två stora förändringar har hittills skett.
Nummer ett:
Igår var jag ute och joggade. Visserligen kunde jag inte springa mer än fem minuter förrän hjärtat bultade och jag inte kunde andas, men det är tanken som räknas. Hade jag inte haft så dåliga skor att anklarna kändes som att de skulle gå av, hade jag klarat mer. Allt som allt var jag ute i 40 minuter, med blandat promenad och joggning.
När jag kom hem la jag mig svettig och dan på vardagsrumsgolvet och, dra på trissor, gjorde situps. Både rakt fram och åt sidan, följt av benlyft åt alla möjliga håll, spiken, och ett löjeväckande försök till armhävning. Bortsett från armhävningen gick det faktiskt bra, och idag har jag redigt med träningsverk, men känner mig ändå bra in i själen.
Nummer två:
Igår hände även något annat spännande. Jag gick in i en affär och skulle köpa remsa till spårvagnen. Jag och expediten för den normala köpa-remsa-dialogen på holländska, och efter några minuter frågar han vilken stad jag kommer ifrån. Vilken stad! Alltså inte vilket land! Han trodde helt enkelt att jag var holländare.
Jag svarade att jag var från Sverige, varpå han påpekade att det ju inte är någon stad, men att jag pratar bra holländska ändå. Sedan skämtade vi om att han skulle ha varit i min födelsestad, önskade varandra en "fijne dag" och sa hejdå. Stolt traskade jag vidare till spårvagnen.
2008 kanske inte blir så tokigt ändå.
Nummer ett:
Igår var jag ute och joggade. Visserligen kunde jag inte springa mer än fem minuter förrän hjärtat bultade och jag inte kunde andas, men det är tanken som räknas. Hade jag inte haft så dåliga skor att anklarna kändes som att de skulle gå av, hade jag klarat mer. Allt som allt var jag ute i 40 minuter, med blandat promenad och joggning.
När jag kom hem la jag mig svettig och dan på vardagsrumsgolvet och, dra på trissor, gjorde situps. Både rakt fram och åt sidan, följt av benlyft åt alla möjliga håll, spiken, och ett löjeväckande försök till armhävning. Bortsett från armhävningen gick det faktiskt bra, och idag har jag redigt med träningsverk, men känner mig ändå bra in i själen.
Nummer två:
Igår hände även något annat spännande. Jag gick in i en affär och skulle köpa remsa till spårvagnen. Jag och expediten för den normala köpa-remsa-dialogen på holländska, och efter några minuter frågar han vilken stad jag kommer ifrån. Vilken stad! Alltså inte vilket land! Han trodde helt enkelt att jag var holländare.
Jag svarade att jag var från Sverige, varpå han påpekade att det ju inte är någon stad, men att jag pratar bra holländska ändå. Sedan skämtade vi om att han skulle ha varit i min födelsestad, önskade varandra en "fijne dag" och sa hejdå. Stolt traskade jag vidare till spårvagnen.
2008 kanske inte blir så tokigt ändå.
postat av Marie 22:45
2 Kommentarer:
Åh, det låter fantastiskt kära! Hi, hi, jag har skaffat internet! Det är värt en stor applåd! Efter långt och länge...
Jag saknar dig! Men det värmer att höra att du har det bra :)
Jag har haft 2008 två värsta dar hittills, puh... Jag hoppas att de också blir hela årets värsta,för nån gång måste det ju bli bättre! Inom kort kommer ett lång mail till dig.
Pussar från Sverige!
Åh, mail! Och bra att du äntligen har internet!
Hoppas de två dagarna inte blir tre eller fyra eller fler. Jag har en dålig dag idag. Möjligtvis feber, eller alternativt bara väldigt kall och med huvudvärk.
Skicka en kommentar
<< Home