All makt åt Tengil, vår befriare!

Jag satte på TV:n under min lunch/middag för någon timme sedan och fick helt plötsligt en känsla av svensk produktion. På TV:n sprang folk i långa mantlar omkring, och när de sedan började skrika "Vi är fria" insåg jag att det var Bröderna Lejonhjärta, textat på holländska, jag hade hamnat på.

Jonathan blåste i hornet och Katla sprutade eld på Tengil. Jag kom alltså in precis i slutet. Skorpan och Jonathan hoppade ut för ett stup (fast det fick man inte se) och tog livet av sig, för att komma till Nangilima, landet bortom döden, bortom döden igen. Jag kan inte låta bli att vilja leva i en sagovärld bortom stjärnorna, rida på en häst som heter Fjalar och putta eldsprutande drakar ner i kokande gyttjepölar. Att jag måste dö för att komma dit känns mindre viktigt.

Å andra sidan här det varit lite äventyrligt i verkliga livet också. I torsdags hade jobbet en jättefest. Tydligen har de en fest vartannat år, och den brukar alltid spåra ur. I år hade de festen på nåt konstigt dolt ställe med gulddörr, som man var tvungen att knacka på för att komma in. Väl inne var väggarna madresserade och dekorerade med kedjor och handbojor.

På övervåningen var allt vitt, med neonljus. Man kröp upp i helt enorma soffor eller dansade på det jättestora golvet. Det serverades en hel hög med olika små maträtter (som kom i vegetariskt alternativ om man frågade!) och gratis alkohol i mängder. På bardisken stod en transvestit och skreksjöng i falsett. Efterrätten kom i röda sprutor som man kunde leka med. Jag råkade spruta in hela min efterrätt i en killes mun, så att han inte kunde andas, och irländaren på mitt jobb fick efterrätt över hela skjortan så att han såg ut som om det hade sprutat blod över honom. Spanjorskans hår brann upp och chefen dansade magdans.

Vardagslivet när det är som bäst.