måndag, juni 9

06/06/08, på en tempelbänk i Koyasan, Japan

Okej, nu är det väl dags att skriva igen. Just nu sitter jag på en bänk utanför ett av de 118 templen i Koyasan, en stad på 4000 invånare. Det är verkligen tempel överallt.

Men låt mig ta vid där jag slutade sist.

Efter Warszawa åkte jag till Wien för att träffa Tobbe. Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell och levde vinnarlivet (visserligen utan blogginlägg och reklampriser). Om resten av mitt liv bara fick levas på ett sätt, skulle det vara så.

Wien var dock inte så superintressant. Vi vandrade omkring i Wienerwald och kollade på ett slott, men mest av allt låg vi hemma på hotellet och kollade på Desperate Housewives. Precis som det ska vara.

Fyra dagar gick fort och sedan var det dags för mig att åka till Japan. Resan dit tog över ett dygn och bestod av sex dåliga filmer, ingen sömn och en sjuhelvetes cool vy och flygplats i Förenade Arabemiraten. Lätt nästa resmål!

När jag kom fram till Tokyo var jag jetlaggad till tusen, och hade inte sovit på närmare 40 timmar. Jag satt på Subway hur länge som helst och väntade på Johan som var på modellshoot. Johan kom så småningom och jag somnade på studs hemma hos honom. Dagen efter gjorde jag lite sightseeing bland några tempel, på nationalmuséet och en kyrkogård.

På kvällen var det maskeradfest. Jag var dåligt utklädd till Johan och han till en tiger. Festen flyttades efter ett tag till en karaoke-bar. Bonnie Tyler och 99 Luftballons, vad annars? Vi blev fulla som ägg, och gud vet hur vi tog oss hem.

Med fetaste bakfyllan var det dags för Oktoberfest. Tydligen hålls den varje år i Tokyo, i maj. Tysk öl, korv och ett liveband som spelade umpa-umpa iklädda läderhosen, men jag pallade inte många timmar, utan gick hem utan Johan.

Dum idé. Mina pengar var slut och det funkade inte att ta ut. Eftersom restaurangerna här inte tar kort blev jag utan mat tills Johan kom hem vid fem. Jag hade bara lyckats få i mig en halv tallrik pasta den dagen, så humöret var inte på topp. Värsta kvällen på resan hittills. Det ordnade sig dock till slut, och när jag vaknade dagen efter kändes allt mycket bättre. Vi fixade pengar och jag gav mig ut för att träffa farmors gamla kompis son och hans familj.

De tog mig till Kamakura, en tempelstad en timme med tåget från Tokyo. Den fyraåriga dottern var hur söt som helst, och hon och 10-månaderssonen gjorde det mindre stelt. Jag fick tända rökelse och tvätta mina pengar i heligt vatten för att bli rikare, och sedan åt vi traditionell japansk middag.

Dagen efter shoppade jag och åt sushi som åkte förbi på rullband, och sedan tog jag nattbussen till Nara, en stad med åtta världskulturarv, varav de flesta tempel, så klart. Jag bodde hos en couchsurfare som har ett café. Jag hade missförstått tiden vi skulle träffas, så jag vandrade omkring med all min packning i ösregnet i flera timmar innan jag tog mig till cafét. Inte så kul. Dock var couchsurfaren gästfriheten själv, så livet kändes bättre redan efter fem minuter.

De två dagarna i Nara tillbringades med att titta på ett ändlöst antal tempel och klappa tama renar. Några av templen cyklade jag till på en minimal hyrcykel. Benen var aldrig rakare än 90 grader. Japanerna har inte riktigt förstått det här med ergonomiska ställningar.

Från Nara tog jag mig vidare till Koyasan, där jag som sagt är nu. Jag bor på ett buddhistiskt tempel. Det är coolt, men inte så spirituellt som jag trodde att det skulle vara. Det kanske blir mer imorgon, då jag ska vara med på morgonbönen.

I övrigt har jag varit på ännu några tempel (börjar få nog av dem nu) och besökt en kyrkogård. (Det känns som att mina sightseeingar är lite begränsade till tempel och kyrkogårdar.. Undrar vad det säger om mina intressen.) Kyrkogården var häftig. Många av gravstenarna var övervuxna med mossa och en del har små Buddha-statyer. Ibland har de ett rött skynke och mössa på sig.

På kyrkogården fanns också ett tempel med 50.000 (femtiotusen!) Buddha-statyetter. Sjukt cool syn. Den fanns även runt 10.000 lyktor i samma byggnad.

Ikväll ska jag på någon högtidsceremoni i ett tempel. Det ska bli roligt.

I allmänhet har jag det väl mer eller mindre bra, men jag ångrar lite att jag valde att åka själv. Som det är nu ser jag absolut inga fördelar med det. Det skulle väl vara att jag får bestämma precis allt, men det hade varit skönare att ha någon att bolla idéer med. Nej, nästa gång jag reser ska jag inte vara ensam. Men det är en bra erfarenhet.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home