Mirri pirr i magen är min hjälte

Det som började som en så bra dag blev genast mycket sämre när SJ meddelade mig att alla biljetter till någonstans mellan Lindesberg och Laxå är slutsålda. Miriam blev min räddare i nöden igen (läs om första gången alldeles snart), men trots det blev jag på väldigt dåligt humör och vill INTE ALLS jobba. Jag läste Malins blogg och hon hade ett väldigt passande motto för dagen (vilket råkar vara exakt samma som jag skrek till Miriam i luren när jag råkade dra ur sladden till datorn), dock i en annan färg och form:


Lite mer waining är ändå på sin plats. Jag ringde mamma för att beklaga mig lite och då sa hon "Men vill de ens att du ska komma och hälsa på dem då?" (om folket i Lindesberg/Örebro/Karlskoga) och då började jag ju självklart fundera på det också. Blä.

Men men. Allt är inte bajs som stinker. Och en hel del saker som inte stinker är inte heller bajs. Idag har jag också varit hjälte. Jag har kört massa grejer till tippen åt Miriam, och sen åkte vi till Torp och handlade på Systemet och Biltema. Dessutom lånar jag ut en spotlight till kvällens fest i hennes lägenhet, och ger henne diverse grejer att hänga på Oskar. Miriam ger igen genom att låna ut sitt fritidskort till mig i nöd. Jag lånade det igår, och ska låna det imorgon så att jag kan fuska mig till Örebro.

Igår var jag först och käkade lunch med pappa, Karin och hennes barn på hennes sommarställe på Tjörn. Det var jättetrevligt. Sen paddlade jag och Sofia kajak, för pappa hade köpt en till(!). Sen åkte jag vidare till Göteborg och träffade Henrik (Henka/Henko). Det var skitkul att träffas igen efter typ tre månader. Vi lagade lyxkäk med hans polare Maria och snackade tills jag drog vidare till Mia som hade utflyttningsfest.

Festen var kul, fast jag kände inte så många. Men Mias lägenhet var så fin!! Åh, jag vill också ha det så. Tog fem i ett-bussen hem och nattbussen vidare till morsan. Där satt två av mina polare från att jag var tolv. Vi pratade inte. De var tydligen ihop och efter halva resan började de bråka som fan, tills någon slog den andre (vet inte vem som började) och killen skrek "Du är äcklig!" och hoppade av, i andra änden av stan från där han bor. Stackarna.. Sen bekände tjejen för halva bussen (omedvetet skulle jag tro) att hon var otrogen på nyår. Det mest positiva med att inte vara ihop är att man slipper såna saker.

Nu borde jag jobba, men jag tror faktiskt att jag skiter i det. Jag vill verkligen inte. Jag går hem till mamma, äter bullar och gör mig snygg inför Mirri pirr i magens fest ikväll.