För svunna tiders skull

Idag tror jag att jag såg en förtäckt snäll sak, och då blev jag glad.

Annars är folk jag ringer till på jobbet mest stressade och lite småotrevliga ibland. Men vissa är faktiskt jätteschyssta, och igår ringde jag två personer som jag skrattade jättemycket med. Det var kul. En sa helt plötsligt med världens ljusaste röst "Nämen hej, lilla gubben, pluttenutt-saker". Han kom hem till sin hund.

Jag tror jag nöjer mig med det här jobbet faktiskt. :) Jobbade klart med den tyska boken idag också. Sjukt skönt, bara en månad efter deadline. Men datorn var ju paj nästan en månad så..

Timmarna går så fort men dagarna så långsamt att jag blir alldeles förvirrad. Det känns som evigheter sen jag flyttade hit, men det är bara en och en halv månad sen. Samtidigt känns det sjukt kort till jul. Det är ju i princip dags att åka hem till Sverige snart igen.

Imorgon bitti ska jag börja simma med Malin. Nu är det verkligen på tiden. Jag ska gå upp klockan sju senast, för att gå och simma innan jobbet. Hoppas jag lyckas hålla det hela hösten.

Jag har börjat vara godis/kak/sötsak-sugen hela tiden. Det har jag typ aldrig vart förut, och jag har aldrig käkat så mycket sånt som jag gör nu heller. Det är så lätt hänt här. Man fikar hela tiden, och stropwafels till tet är ju sjukt gott. Men, men. Det är ju inte som om jag skulle må dåligt av att gå upp i vikt. Det vore snarare bra.

Jag har typ ingenting att blogga om längre.. Svunna är de tider då jag skrev en roman om mina känslor varje dag.