Hyllningstext till Tobias

Skrivet igår natt:

Nu sitter jag hemma i min sunkiga lägenhet och skriver blogginlägg på papper som jag ska skriva in på riktigt när jag får tag på internet.

Jag sa upp mig idag. Efter många övervägningar med mig själv och andra kom jag fram till att det var bäst. Jag flyttade faktiskt till Amsterdam för att få träffa Super-Malin och om jag skulle ha börjat jobba klockan sex och slutat nån gång mitt i natten/på morgonen skulle jag inte ha träffat henne alls, för det är de timmarna hon inte jobbar. Dessutom är det galet jobbigt att jobba så sent.

Så nu är jag alltså arbetslös igen. Det känns både bra och dåligt. Förhoppningsvis får jag ett nytt jobb ganska snart.

Kankerjood ringde och väckte mig imorse, och sa att jag skulle ringa upp när jag vaknade. Det gjorde jag inte. Men när jag hängde och käkade Appelflap på gamla jobbet idag råkade han gå förbi och självklart såg han mig och kom och pratade. Han är så sjukt efterhängsam. Det är läskigt. Fatta piken liksom.

Han sa att han har massa polare som äger hotell så han ska prata med dem om de har nåt jobb till mig. Det är ju förvisso bra, men hoppas inte. Då måste jag prata med honom och vara tacksam. OH-NO! Nästa gång han frågar om jag vill gå ut med honom ska jag på nåt smidigt sätt säga att jag har en pojkvän i Sverige. Funkar inte det får jag väl be nån hångla upp mig framför honom eller nåt.

Jag och Tobbe har lekt med Korall Hajen och en klibbig hand. Hylla, hylla! ;)