Stormvindar och ösregn

Jag läste precis i Malins blogg att det stormar så mycket att man inte får gå ut i Amsterdam. Herregud, jag hade ingen aning om att det var så illa. Men gud vad det har stormat! Bakongdörrarna är nära att öppnas, man kan känna hur det blåser nära fönstren och jag hör saker som dunsar mot takfönstren hela tiden.

Ibland går jag upp och tittar så att takfönstrena sitter kvar. Jag kan höra hur det ramlar ner saker inuti väggarna. Det är läskigt att vara ensam här, men på ett lite halvmysigt sätt.

För att ha tillstymmelse till trådlöst internet måste jag sitta precis vid fönstret, och har tittat ut hela dagen. Jag har knappt sett en levande själv, men desto mer stora vågor på kanalen här utanför, vajande trädkronor och regn som föll så hårt och tätt att jag trodde att fönsterrutan skulle spricka.

Jag har fötterna mot balkongdörren, och även om stormen har avtagit lite kan jag fortfarande känna hur dörren rör sig med vindpustarna. När jag vaknade av ljuden imorse var det vattendroppar på Tobbes fönsterbräda.

Det är mörkt ute, och jag tycker synd om alla som måste ta sig hem från sina jobb. Själv har jag inte vågat gå ut idag, ens för att posta brev.

Läs mer dramatik om stormen hos Tobbe x2 och Malin.