Wajning deluxe
Just nu är jag inte särskilt nöjd med nånting. Jag har långtråkigt redan när jag vaknar, och det blir inte direkt bättre under dagen. Jag försöker göra så mycket som möjligt, men det är inte så kul att alltid göra allting själv, och ingen verkar ha tid eller lust att umgås med mig när de har jobbat klart.
Jag är arg och bitter på allt och ingenting, för det känns som att oavsett hur mycket jag ger får jag ingenting tillbaka, och så har det alltid varit. Och till slut tröttnar jag på att ens försöka. Det är inte direkt nåt som har poppat upp över en natt, men det känns så jävla mycket mer när ingenting annat heller funkar.
Jag har antagligen fått en liten tvåa, men inte ens det lyckas jag vara glad över. Det innebär bara att jag har ännu mindre att göra på dagarna, när jag inte behöver leta lägenhet i flera timmar. Inte för att jag hade kunnat göra det ändå, för internet funkar ändå inte mer än fem minuter då och då. Men iallafall.
Det kanske är jag som har för höga förväntningar på livet och är alldeles för naiv. Varje morgon när jag ligger och halvsover är jag så säker på att allt är som vanligt, men så fort jag vaknar inser jag att det inte kommer ändra sig om jag inte gör något. Men jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är arg och bitter på allt och ingenting, för det känns som att oavsett hur mycket jag ger får jag ingenting tillbaka, och så har det alltid varit. Och till slut tröttnar jag på att ens försöka. Det är inte direkt nåt som har poppat upp över en natt, men det känns så jävla mycket mer när ingenting annat heller funkar.
Jag har antagligen fått en liten tvåa, men inte ens det lyckas jag vara glad över. Det innebär bara att jag har ännu mindre att göra på dagarna, när jag inte behöver leta lägenhet i flera timmar. Inte för att jag hade kunnat göra det ändå, för internet funkar ändå inte mer än fem minuter då och då. Men iallafall.
Det kanske är jag som har för höga förväntningar på livet och är alldeles för naiv. Varje morgon när jag ligger och halvsover är jag så säker på att allt är som vanligt, men så fort jag vaknar inser jag att det inte kommer ändra sig om jag inte gör något. Men jag vet inte vad jag ska göra.
postat av Marie 12:15
8 Kommentarer:
It's supposed to be like this. Du har bara fördröjt processen eftersom du hade saker att göra på en gång efter studenten..
Det kommer bli bättre!
jag är också naiv. men det hör till. jag tror aldrig att man växer ifrån det, så man får väl hitta något sätt att hantera det när det går fel. typ köpa en boxningssäck, fetaste handskarna och snyggaste träningsoutfiten. så kan man vinna lite muskelstyrka på motgångarna. det är i alla fall min plan. jag tror dock att det får vänta tills jag flyttar från grands.
världens största kram!
åh baby, i feel you. vet inte om du vet hur mycket jag tänker på dig och hur du har det, hela tiden, fastän jag inte säger nåt. kram.
fin layout förresten.
...men jag förstår hur du menar. mitt liv ser mer eller mindre likadant ut.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
((WTF varför fick jag mikael som username ovan? jäkla blogger...))
hey babysis, din stackare. Det löser sig när du får ett nytt jobb, även om det är ett pissjobb. Om man inte har nåt tråkigt, alt. roligt men uttröttande, att göra på dagarna, så värderar man inte sin lediga tid, och då får man tråkigt hela tiden --> deppighet...
It's as simple as that! //din brorsa/guru :)
KRAM!
...ps. Until then, börja träna asmycket! bra tips från polaren ovan. It keeps you going.
men WTF micke!! Jag tanker inte borja trana! sa sluta tjata om det, snalla.
ey, tagga ner.
Jag menar bara att om man går och har tråkigt hela dagarna, så blir man deppig. Tränar du mycket så har du nåt att göra... eller gå en teckningskurs, gör massa street art eller vad fan som helst. Så länge det är en aktivitet. Det funkar, jag lovar.
Skicka en kommentar
<< Home