Hard working lady

Wooowoowoowow! Jag är så jävla ball!! Revise bjöd in mig till sitt birthday party på onsdag! Fattar ni eller!? Värsta balla graffarn i USA ju!

Eehm.. Ja.. Kändishype.. Hehe.

Äntligen fredag. Jag har fått tillbaka min helglängtan. Känns bra. Det är visserligen sjukt skönt att vara arbetslös och kunna göra vad man vill hela tiden, men helgerna känns inte lika befriande sköna, och pengarna tar slut snabbt som attan. Jag är skyldig mig själv 15000 som bara har försvunnit sen jag flyttade hit.. Iofs mycket som har gått till hyra och käk, men ändå.

Ännu en vecka på jobbet avklarad alltså. Ibland är det sjukt så jobbigt att jag är nära att börja gråta, men ibland är det riktigt roligt, och några av dem som jobbar där är jätteschyssta. Om jag bara höll på med en annan undersökning skulle jag nog tycka att det var jätteroligt. Nu är det helt okej. Det är rätt bra betalt och schyssta arbetstider, och folk är överlag ganska trevliga i telefon, trots att man ringer och stör dem. Undersökningen jag håller på med nu tar slut 17 november, och jag har frågat om jag kan fortsätta efter det om de får fler svenska projekt. De är inte helt säkra på att de får det, men om det är så får jag självklart vara kvar.

JAg har kanske fått ett översättningsjobb hos ett företag som gör ringsignaler och sånt till mobiler. Haha. De ska lanseras i Sverige också, och jag ska dit på intervju/kolla om jag vill ha jobbet nån gång nästa vecka. Fast det skulle isåfall bara vara lite extra cash då och då, inget fast jobb eller så.

Idag var en av mina chefer, hon jag tycker minst om, jättesöt och kom och frågade om jag mådde bra och om jag ville byta dator till någon annan som stod på ett lite varmare ställe. Och på lunchen kom hon och frågade om jag mådde bättre, eller om jag ville sjukskriva mig resten av dagen. Jag antar att jag måste ha sett ut att må jättedåligt. Det gjorde jag väl iofs också, och jag tänkte faktiskt på att sjukskriva mig massa gånger, men sen var det så gulligt att hon brydde sig att jag stannade kvar iallafall.

Jag har jätteont i halsen, och kan inte prata särskilt högt. Det är jobbigt när mitt jobb går ut på att prata med folk hela dagarna. Speciellt när de inte hör mig och jag måste försöka prata högre. Dessutom var jag yr och mådde illa imorse. Nu är jag väl mest tung i huvudet. Men det har väl aldrig stoppat någon - ikväll blir det fest med gratis sprit!!

Veckan som har gått har varit sjukt rolig, men väldigt uttröttande. Jag ser verkligen fram emot att kunna sova mycket i helgen. Eller, jag hoppas på det iallafall.

Jag blev verkligen så otroligt glad av att Miriam, Oskar och Joel kom. My babies, de vet vad jag vill ha. Det finns ingenting jag gillar så mycket som glada överraskningar. Och de tajmade så bra, mitt i min Sverige-saknad. Nu saknar jag inte Sverige längre, och det är skönt. Självklart saknar jag fortfarande alla polare, men det gör jag ju jämt, lite mer som en bestående känsla längst bak i huvudet. Isa sa precis att hon hade tänkt att komma neroch överraska hon ockås, men att hon inte fick pengar från fonden som hon sökte, så det blev inget. My baby, hon vet också vad jag vill ha. ;)

Jag har iofs inte kvar känslan av att ständigt vara sjukt nöjd med mitt liv vad som än händer, men jag visste att det inte skulle hålla i sig så länge. Nu är jag bara nöjd, och det är ändå väldigt mycket bättre än det var att bo i Uddevalla och behöva åka sjukt långt om man ville gå på en rolig fest. (Ingen diss till er, Uddevalla-homies. Men ni var bara ute på krogen när alla utom jag var 18, och det är inte så kul att bara förfesta och sen dra hem.. Mer en diss till Uddevalla itself, and we all hate it, don't we?)

Just det, jag skulle ju skriva om Matildas jobb. Grejen är att hon inte riktigt sa upp sig, hon ljög och sa att hennes syster var sjuk så att hon var tvungen att åka hem till Sverige. De gick på det och hon slutade dagen efter. På måndag börjar hon jobba på Hard Rock Café. Jag har också sökt det jobbet, och de verkar vilja ha mig. De ska höra av sig nån gång nästa vecka. Matildas gamla (och mitt jättegamla) jobb SÖG! De hade sju övervakningskameror och massa dolda mikrofoner för att kunna spionera på personalen. Om nån kom och hotade personalen till exempel hände ingenting, men om nån som jobbar där käkar en kaka för mycket ringer de och skäller som crazy. Och de mobbar en av tjejerna som jobbar där (den enda som är kvar nu) och betalar ingen ob trots att det är lag på det. Riktigt sugit jobb alltså. Och just det, har jag sagt att man skulle jobba tolv timmar utan rast ibland?

Jag har börjat sova så hårt att jag inte vaknar av väckarklockan. Det är världens mysigaste, men sjukt svårt att gå upp.