Eller kanske lite pepp?

Har ätit lyxig iddag med Malin, är lite full och allt känns mycket bättre. Jag och Malin hade det där snacket om vår uppväxt som vi har typ en gång om året, och snackade igenom massa andra grejer som var bra att få prata om också.

Känns lite konstigt att sitta ensam hemma, lite småfull framför datorn, men samtidigt fint. Mailade till min arbetsgivare för översättningsjobbet och snackar med Vésteinn på MSN. Bjöd precis ner honom att hälsa på efter jul när jag bor nånstans där det känns fräschare. Känns inte konstigare än om jag hade bjudit ner Ruddan eller Henrik hit. Om folk passar in där man själv bor, varför skulle de inte hälsa på?

Jag blev helt plötsigt sådär nöjd med mitt liv igen. Jag har några få människor här som jag verkligen tycker om, och de är sjukt värda att umgås med. Att jag inte har jättemånga vänner är väl mest mitt eget fel, eftersom jag inte riktigt gillar att lära känna nya människor. Kasta inte sten i glashus liksom.

Dock känns det jäkligt jobbigt att gå till jobbet imorgon. Slår vad om att jag kommer vara bakis också.

(Haha, word verification:et på inlägget är hyjora, som i hora på nysvenska.)