Ingen neråtsång..

Idag och igår har varit två hell of days.. Igår försov jag mig och sen upptäckte jag att jag har tappat bort 50 euro. Jag har ingen aning om var den kan ha tagit vägen. Den kanske är stulen eller nåt.. Jag gick till jobbet där alla jag ringde var superelaka mot mig. Som tur var snackade en arbetspolare med mig och gjorde mig lite gladare. Efter rasten ringde jag till två som var döda, en som väntade på sin hjärttransplantation och en som höll på att söva sin son. Jag kände mig som världens svin som ringde mitt i sorgen och visste inte alls vad jag skulle säga. När jag slutade regnade det och jag var sjuk. Sen överkokade jag min pasta och tappade en kniv så att den skar ett 1-2 mm djupt hack i min tumme, längst ner, precis på knölen. Det blödde massor men gjorde inte så ont.

Sen drog jag till Haarlem och kollade på Congos. Det var sjukt bra, men det får jag skriva nån annan gång, för det här är ett klagoinlägg. Efter konserten gick jag och la mig och vaknade klockan fem, halv sex och kunde inte somna om. Jag gick självklart upp för sent ändå, och när jag superstressad skulle göra min lunch slant jag med osthyveln och högg av the upper part of my thumb. Malin och Tobbe har en sjukt vass osthyvel. Så nu har jag ett stort jack i tummen, kanske tre, fyra mm ner, och det går genom nageln på ena sidan också. Jag trodde helt ärligt att jag hade huggt av tummen, men den sitter fast lite grann på andra sidan av nageln. Dagen har spenderats på akuten med Malin och Tobbe (i början, för sen skulle han jobba). Åh, vilka sweeties. Sedan bjöd de mig på lunch, och nu sitter jag hemma hos dem och skolkar från jobbet, för jag pallar inte att dra dit.

Jag har ett stort bandage på tummen, det gör skitont och jag kan inte bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. Imorse, precis när jag högg av den, skrattade jag hysteriskt mycket. Jag antar att det var dedäringa endorfinerna som satte in. Sen började jag må illa (ketoner?) och nu är jag mest trött, med en diffus dålig känsla i kroppen. Jag har aldrig sett så mycket blod komma från min kropp på en gång, och vet faktiskt inte om jag har haft så ont förut. Blodet bokstavligen rann ner för tummen och droppade i handfatet, på bordet och mina byxor. Jag blodade ner sjukt mycket papper och Malin tror att jag kan ha förlorat några matskedar blod. Jag tror inte det var fullt så mycket, men det var ändå sjukt mycket.

Och just det. Doktorn sa att om jag har otur växer inte överdelen av tummen fast igen utan ramlar av när jag tar av bandaget. Om det händer växer det förhoppningsvis ut en ny del och allt kommer se fint ut till slut. Men de gav mig massa papper som jag skulle fylla i om jag behövde komma på återbesök. Vi får se vad som händer på lördag. Då får jag ta av bandaget igen. Det ser lite ut som att den är bruten, för bandaget är så stort. Jag ville att de skulle sy, men de sa att det inte behövdes, för att det var så långt upp på tummen, och nageln täcker ena sidan.

Jag har lite småångest för att jag inte är på jobebt, för jag behöver pengarna, men å andra sidan har jag faktiskt en bra anledning att vara hemma. Och det kanske inte blir nån London-resa 17-19 november. Malin håller på att byta jobb och flytta och sånt, så det blir stressigt för henne.

Jag har säkert glömt nåt annat som är dåligt också, men nu orkar jag inte skriva mer.