Borta bra men hemma bäst. Ibland iallafall.

Jag är tillbaka i Holland igen, efter en helt underbar helg i Sverige med precis allt jag ville ha.


Havet,


mamma,


folkölsfylla,


goda vänner,


glada vänner,


snygga vänner,


snygga foton,


nakna foton,


klädbyten,


bakfylla,


mig själv på bra humör,


snö


och snö i håret.

Trots att jag knappt har kunnat sova nåt på hela helgen, har ätit dåligt, och mitt plan var över en timme försenat var jag på strålande humör när jag landade.

Men saker kan ju förändras med rasande fart. Jag har funderat på det här med väntan. Oavsett var du väntar på är ju själva väntan en stor del. Det spelar ingen roll hur bra det du väntar på än är, om du måste vänta för länge. När du väl har väntat och väntat och väntat, och det äntligen är klart, så spelar det ingen roll längre. Du är ändå arg. Du är arg på att det alltid tar så lång tid, du är arg för att du tvingas skjuta upp andra saker och du är arg för att du aldrig lär dig. Det kommer inte ändras och du hatar det.

Du som i jag alltså.