Dä ä ente lönt å va gla

Det är inte lönt att vara glad. Innan jag gick på intervjun igår ville jag jättegärna ha jobbet och hoppades SÅ att jag skulle få det. Efter intervjun hade jag en bad feeling och ville helst att de skulle säga att jag inte fick det. Hade mer eller mindre ångest hela kvällen igår för att jag inte kunde komma på vad jag ville.

Det som gjorde att jag inte ville ha jobbet var att det är sjukt mycket man måste lära sig för att jobba där, och träningsperioden är två-tre månader. När man väl har lärt sig det går man upp till träningslevel två och måste lära sig lite mer. Dessutom ska de byta datasystem i mars, så då måste man lära om allt. Egentligen har jag inga som helst problem med att lära mig saker, men de sa att jag antagligen inte skulle ha tid att träffa mina vänner de första månaderna, tyckte att det var en dålig idé att försöka lära mig holländska under tiden och att jag verkligen skulle behöva anstränga mig för att klara av det. Det känns inte riktigt värt att träna i tre månader, för att bara jobba där i tre till efter det.

Det ligger dessutom ganska far off, bortanför Vondelpark en bit, och jag gillade inte alls intervjuarnas approach. De nöjde sig inte med ett enda svar jag gav, utan ville jämt höra sjukt mycket mer och varför, varför, varför. Och jag gav inga dåliga svar. Jag gjorde bättre ifrån mig och var med förberedd än vad jag har varit på nån intervju tidigare. Till exempel frågade de självklart varför jag hade sökt jobbet, och jag sa massor om att det verkar intressant, jag gillar att hjälpa människor, jag får prata svenska och blablabla, och de sa att det finns ju massor av såna jobb, och jag sa lite fler grejer med deras företag som jag "gillade" och de sa att de inte är ensamma om det osv. Men vad ville de att jag ska säga då? De är inte unika på nåt sätt, det är bara ett helt vanligt support-callcenter, men det råkade vara de som ringde till mig. Jag hade ju inte ens sökt det, bara lämnat in mitt CV till en agency i somras. Det sa jag naturligtvis inte.

Sen frågade de vad just jag kunde tillföra jobbet och jag babblade på lite, och de nöjde sig aldrig utan sa bara att alla kan ju vara helt perfekta för jobbet, vad kommer just DU göra för att lyfta hela det här företaget? Men vad fan tror de? Det är ett jävla callcenter, och jag har inga högre ambitioner än att göra ett helt vanligt, bra jobb. HYBRIS!

Iallafall. Det som var bra med jobbet var att det är lite högre lön, antagligen roligare än jobbet jag har nu, och att man fick en massa benefits, som typ rabatt på försäkringen (som är obligatorisk i Holland), gymkort efter sex månader, en resa vart man vill i hela världen med en polare för 25 euro per person osv.. Men jag är faktiskt inte här för att göra karriär. Jag är här för att ha kul ett tag, och slippa bekymra mig om framtid och tjafs. Jag vill bara ha ett lagom meningslöst jobb som ger mig tillräckligt med pengar för att det ska gå runt.

Det som är dåligt med mitt jobb nu är att det är sjukt tråkigt, och att jag inte har nån aning om hur länge jag får jobba kvar. Det som är bra är att det är schyssta arbetskamrater (utom de fem slöj-tjejerna som är hur dryga som helst i grupp), bra betalt för ingen ansträngning, det ligger sjukt nära och att jag har blivit nån form av chefs-svensk. Det betyder att när jag jobbar och alla svenskar behöver veta nåt eller lära sig nåt eller så, eller om nån svensk undrar nåt, så kommer de till mig så får jag fixa det, för jag har jobbat där längst av alla svenskar.

De ringde från KLM för två timmar sen och sa att jag hade fått jobbet. De var tydligen "very impressed" av mig, och tyckte att jag passade jättebra. Jaha. Då hade de väl kunnat vara lite trevligare på intervjun och inte fått mig att känna mig sämst i världen. Jag tackade nej. Men jag tackade iallafall tjejen på agencyn så jättemycket för hjälpen, för hon har verkligen ansträngt sig för att jag ska få det. Jag har dåligt samvete för det, och känner mig bortskämd, bortskämd, bortskämd som inte tar de jobb jag får. Yyyyyynk.

Men nu har jag bestämt mig för att jobba två veckor till på GDCC, tjäna 5000 spänn, och sen åka hem och ta ett långt jullov. Jag får deala med jobbsituationen när jag kommer tillbaka igen. Det kommer lösa sig.

Nu sitter jag och kollar på Zvarte Piet-musikvideor på holländsk TV och undrar om jag ska tvätta Malins lakan eller inte. Senare idag ska jag ta mig i kragen, gå tillbaka till mitt gamla jobb och fråga om jag kan börja jobba redan imorgon.

Uppdaterat: De ringde från KLM igen, och de vill verkligen ha mig, så om jag är intresserad i januari ska jag ringa tillbaka. Jag gick till mitt gamla jobb och börjar direkt imorgon bitti. Jag tror att jag åker till Sverige 18 december. Det blir visserligen inte så mycket längre jullov, men så får det väl vara. Jag kanske åker 14 också, men det lutar åt 18. De städerna jag hade tänkt hinna med är Stockholm, Örebro/Lindesberg, Karlstad, Hjältevad (mellandagarna), Göteborg/Uddevalla (nyår) och hem och fira jul. Det kommer bli sjukt tajt så om Emma eller Isa kommer befinna sig på nån annan ort får ni gärna säga till.