Relativitetsteorier och kalla fötter

Jag har insett att jag har tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobba så mycket nästa vecka, och eftersom jag har börjat hata mitt jobb igen tänker jag nog inte göra det heller. Jag skiter i hög arbetsmoral och mammas predikningar om att inte ta vad som erbjuds. Jag har pengar så jag klarar mig och tänker inte jobba mer än nödvändigt.

Nästa vecka tänker jag fixa julklappar, åka till Utrecht (tror jag), packa ihop alla mina saker, ta det lugnt och göra precis vad jag vill. Så det så.

Idag flyttar någon Staffan in i min lägenhet. Jag har aldrig träffat honom. Han är säkert en hyvens kille, men jag hade hellre velat träffa honom först, men det var visst inte en option. Jag tycker synd om honom som måste bo i den här skabbhålan. Jag hoppas han vill bo här jättelänge, och hyra mitt rum också. Inte så troligt dock.

Jag längtar efter varma hus, mycket snö och julkänslor. En god väns pappa har precis gått bort, och jag klagar över kalla fötter och huvudvärk. Tack för proportionsupplysningarna, livet.