Pa hotell med frammande man

Ja, da var det ett tag sen jag skrev igen. Jag har sedan sist varit i bade Chicago och New York, och igar kvall landade jag pa Island.

Chicago var roligt. Det var konstigt att traffa Ryan utan Malin, men han, och framfor allt han vanner, var lika roliga som vanligt. Vi hangde pa verandan och snackade skit pa kvallarna, och pa dagarna gjorde jag stan. Jag köpte aven en ny kamera, som det, till Ryans och MPs stora förtret tog timmar att valja ut. Men den ar superbra.

Efter det bar det av det New York dar jag bodde hos allas var sugerdaddy Erik. Han bjöd sjalvklart pa det mesta av maten, och lyxade till det med riktig madrass att sova pa och rena lakan och handduk! Mitt pa Manhattan! New York var skitcoolt. Jag var pa gospel i Harlem, hangde i Central Park, gick pa komedishow pa Broadway och bara vandrade omkring och insöp. Dessutom kolalde jag pa den första och anda sasongen av My So-Called Life, tidernas basta TV-serie.

Sedan var det dags att ta sig till Island, men olyckligtvis hade jag och alla andra klantat till det, sa jag hade ingen stans att bo. Paniken börjde narma sig nar jag gick av planet narmare midnatt och satte mig pa den over timmes-langa bussresan in till Reykjavik. Att komma till en stad klockan ett pa morgonen och inte ha nagon stans att bo, ar inte riktigt pa min topp tio-lista.

Jag började beklaga mig för tva stackars man pa bussen, som visade sig vara barmhartigheten sjalva, och erbjöd mig att bo pa deras hotell-rum! Trots det underliga i att följa med tva frammande, 37-ariga man till deras hotell blev det sa, och de bokade om sitt dubbelrum till ett trippelrum, förhörde sig noga om att jag inte var en ex-con och skulle stjala deras pass, och huserade mig.

Och vilka man sen! De ska springa ett 5,5 mils maraton i bergen har pa lördag, jobbar som flygplans/raket-engineers och fysiologi-coach och ar jatteroliga! Sa roliga att vi bestamde att jag ska stanna har inatt ocksa, innan jag möter upp med pappa och Micke imorgon kvall.