San Francisco

Jag har lite trottnat pa att blogga om allt jag gor, men jag antar att jag borde, for att komma ihag det om tio a.

Jag har alltsa lamnat Kina nu, och ar i San Francisco, USA. Jag hann bli ganska trott pa Kina innan jag kom darifran. Det ar sa sjukt mycket skrikande folk overallt, och var sa jakla varmt och fuktigt att jag blev galen. I ovrigt var det bra. Vi fick gjort en hel del, och kinesiska muren var cool.

San Fran ar ocksa nice. Jag har akt turistbuss (pensionarsvarning, jag vet, men det ar faktiskt ganska billigt och man kan aka pa biljeten i tva dagar, sa det ar jattebra att anvanda istallet for lokaltrafiken ocksa) och gatt omkring hur mycket som helst. Imorgon ska jag till Golden Gate, och sen ar det Pride och fotbollsfinalen som galler.

Det ar skont att vara i ett land dar jag forstar absolut allting som sags och gors, aven om jag redan har borjat stora mig pa amerikanskan. Som tur ar hanger jag med en kille fran England, och det ar i princip bara engelsman och -skor pa hostelet sa det ska nog ga bra.

Midsommar

Midsommarfest igår. Herrejävlar vad full jag blev. Det var en rolig, fast väldigt mycket fjortis, fest. Jag somnade på ablkongen i regnet, vaknade klockan åtta av att jag var tvungen att spy, och sov sedan till halv fyra. Det börjar kännas som att det är dags att göra nånting nu.

Midsommardagen var bra, dock. Jag och Rora åkte upp på ett berg med en jätteskraltig sittlift, och vandrade sedan neråt i flera timmar. Sedan gick vi till ett te-hus, och sedan massage igen. Blir nog mer massage ikväll.

I Nanjing, Kina

Ja, nu ar jag alltsa i Kina. Det ar varmt och fuktigt, och kineserna stirrar ogonen ur sig pa en hela tiden. Det ar ganska obehagligt.

Vi har inte hunnit med sa mycket an. Forbjudna staden och Himmelska Fridens Torg i Beijing var coolt att ha sett, men inte sa mycket mer an sa. Muren tar vi pa hemvagen. Terracotta-armen i Xian var javligt coolt. Vilket arbete att karva ut alla de dar figurerna! Och att grava upp dem sen!

Det mest intressanta har varit att aka nattag tva ganger. Overslafar bada gangerna, i sex-badds-"rum" som saknar dorr eller skynke eller sa, sa alla kan se en nar man sover. Och det drar de nytta av. Vad kan vara roligare att titta pa en en vasterlanning som klattrar upp for en stege, eller dricker vatten, eller, ah herregud jag dor sa spannande, sover! Tar kort gor de ocksa.

Men allt ar inte skit som luktar, aven om det luktar valdigt ackligt har, och jag ibland har svart att andas. Det ar ett javligt coolt land pa manga vis. Om man googlar pa/chattar om/skriver om landet Tage Ingvar Bertil Erik Tage stangs internet ner. Vi har aven varit med om datorer som har sjalvdott nar vi har varit inne pa nanting sa exotiskt som KLMs hemsida.

Pa tal om KLM har Roras bagage forsvunnit med flyget. Det ar jobbigt. Fast vi har kopt massa nya klader. Det ar sjukt billigt har. Jattestor lunch nyss for 15 kronor till exempel. En taxitur pa en kvart gar pa runt en tia.

Andra coola saker med Kina ar att det ar fattigt, det ar manga cyklar och mopeder overallt, och "aj" betyder alska. Det ar roligt nar man far massage, for man kan inte saga aj da. Och massagen gor ganska ont har. Ialalfall en av de tva som jag har haft hittills har varit rena tortyren. Man far val hoppas att det har bra effekt anda. Den andra var skon.

Bla, bla, bla, det blir mest en massa ordblaj. Jag var uppe och kollade pa fotbollen inatt, fran tre till fem pa morgonen. Innan dess gjorde vi klart Roras kompis skolarbete om stadsplanering at henne.

11/06/08, nattbuss till Tokyo

Nu sitter jag på nattbussen från Kyoto till Tokyo. Imorgon åker jag vidare till Kina.

Kyoto har varit bra. Det har varit skönt att inte ha så mycket sightseeing-press på mig, utan levt nästan som ett normalt liv. Jag har självklart sett en del tempel och ätit traditionell mat och så vidare, men jag har också hunnit med att ta det lugnt, sova ut, kolla på fotboll och surfa, surfa, surfa.

Det har varit kul att träffa Lisa utan Malin. Jag tror knappt att jag har gjort det förut. Roligt att få upptäcka vad Malin ser i sin bästa kompis själv. Det har varit skönt att träffa Lisas kompisar också. Det kändes helt enkelt nästan som att ha ett normalt liv, vilket jag saknar.

Hemlängtan har egentligen inte ändrats något. Jag längtar efter en vardag. Jag hoppas att det känns bättre efter att jag har mött upp med Rora i Beijing.

Jag har insett att jag verkligen inte är särskilt utåtgående. Det är klart att jag har vetat det förut också, men jag har alltid tänkt att det har berott på att jag inte har behövt vara det. Jag tänkte att jag skulle bli mer social bara av att jag reser ensam, men det är snarare tvärtom. Jag tar helt enkelt aldrig första steget till att prata med någon ny. Jag vet inte varför, det händer bara inte. Däremot kan jag prata i evigheter så länge någon annan har öppnat konversationen.

Till exempel stod jag nyss och väntade på bussen bredvid en västerländsk kille som skrev dagbok. Mycket fult av mig att läsa, jag vet, men jag försökte bara lista ut vilket språk han skrev. Det var engelska: "A western girl is standing next to me. (I was here first. It's wierd how we don't talk.)" See? Jag borde alltså ha hejat på honom när jag kom. Hur ska jag kunna göra det?

Hos Lisa i Kyoto

Här sitter jag i pyjamas i Lisas nyinredda soffa och bara slappar. Jag orkar inte ta mig ut för att sightseea riktigt än. Jag har blivit lite trött på att kolla på nån ny sevärdhet varje dag. Efter ett tag känns de ganska lika ändå. Fast om en timme ska jag väl ge mig ut och göra just det ändå.

Ja, jag är ju 20 nu också. Det känns väl bra antar jag. Ska jag vara ärlig har jag inte känt mig en dag yngre än 25 det senaste året. Varje gång jag har tänkt på hur gammal jag är, har jag blivit förvånad. Så ung! Men ja, nu är jag i varje fall inne på rätt decennium.

Födelsedagen började klockan 06.15 då jag gick upp för att gå på morgonbön. Mycket underhållande. Det var en gammal munk som skrek och viskade mumbojumbo om vartannat, slog på saker och tände ljus. Jag vet inte riktigt om det kändes så religiöst, men intressant var det iallafall.

Sen var det middag till frukost. De äter tydligen så på tempel. Sen åkte jag till Kyoto, kollade på den sjukt häftiga tågstationen, några skolklasser som spelade klassisk musik och dansade, och ännu ett tempel. Jag mötte upp med Lisa, och vi gick på en universitetsfest.

Fester i Japan är lite av en klass för sig. De gillar att leka lekar där man skämmer ut sig "för att bryta isen", och denna festens lek gick ut på att vi skickade runt en låda med lappar i, och den som hade lådan när musiken slutade var tvungen att dra en lapp och göra vad som stod på den. På alla lappar vi hann dra stod det nån version av att man var tvungen att säga "jag älskar dig" till nån random person. Inte så himla pinsamt kan man tycka, men oj, vad det var jobbigt för japanerna.

Sedan blev det häng vid en flod och fotboll på en bar. Jag och Lisa drog hem en kvart in i regnet.

Dagen efter var det Lisas födelsedag, och vi började med paketuppackning. Till och med jag fick väldens finaste paket från mina vänner i Holland! Och en jätterolig bok om Knutby av Malin.

Jag och Lisa bakade en aningens improviserad kladdkaka, och ryckte in kanske tolv pers i hennes lägenhet för att njuta av den. Sedan blev det middag och karaoke igen. Karaoke är nog ev de saker jag uppskattar mest med Japan. Man får ett eget rum, så man behöver inte skämma ut sig för hela krogen, och sen sitter man helt enkelt där inne och sjunger. Jättekul!

Nu är det måndag igen och jag borde ta tag i mitt turistande.

06/06/08, på en tempelbänk i Koyasan, Japan

Okej, nu är det väl dags att skriva igen. Just nu sitter jag på en bänk utanför ett av de 118 templen i Koyasan, en stad på 4000 invånare. Det är verkligen tempel överallt.

Men låt mig ta vid där jag slutade sist.

Efter Warszawa åkte jag till Wien för att träffa Tobbe. Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell och levde vinnarlivet (visserligen utan blogginlägg och reklampriser). Om resten av mitt liv bara fick levas på ett sätt, skulle det vara så.

Wien var dock inte så superintressant. Vi vandrade omkring i Wienerwald och kollade på ett slott, men mest av allt låg vi hemma på hotellet och kollade på Desperate Housewives. Precis som det ska vara.

Fyra dagar gick fort och sedan var det dags för mig att åka till Japan. Resan dit tog över ett dygn och bestod av sex dåliga filmer, ingen sömn och en sjuhelvetes cool vy och flygplats i Förenade Arabemiraten. Lätt nästa resmål!

När jag kom fram till Tokyo var jag jetlaggad till tusen, och hade inte sovit på närmare 40 timmar. Jag satt på Subway hur länge som helst och väntade på Johan som var på modellshoot. Johan kom så småningom och jag somnade på studs hemma hos honom. Dagen efter gjorde jag lite sightseeing bland några tempel, på nationalmuséet och en kyrkogård.

På kvällen var det maskeradfest. Jag var dåligt utklädd till Johan och han till en tiger. Festen flyttades efter ett tag till en karaoke-bar. Bonnie Tyler och 99 Luftballons, vad annars? Vi blev fulla som ägg, och gud vet hur vi tog oss hem.

Med fetaste bakfyllan var det dags för Oktoberfest. Tydligen hålls den varje år i Tokyo, i maj. Tysk öl, korv och ett liveband som spelade umpa-umpa iklädda läderhosen, men jag pallade inte många timmar, utan gick hem utan Johan.

Dum idé. Mina pengar var slut och det funkade inte att ta ut. Eftersom restaurangerna här inte tar kort blev jag utan mat tills Johan kom hem vid fem. Jag hade bara lyckats få i mig en halv tallrik pasta den dagen, så humöret var inte på topp. Värsta kvällen på resan hittills. Det ordnade sig dock till slut, och när jag vaknade dagen efter kändes allt mycket bättre. Vi fixade pengar och jag gav mig ut för att träffa farmors gamla kompis son och hans familj.

De tog mig till Kamakura, en tempelstad en timme med tåget från Tokyo. Den fyraåriga dottern var hur söt som helst, och hon och 10-månaderssonen gjorde det mindre stelt. Jag fick tända rökelse och tvätta mina pengar i heligt vatten för att bli rikare, och sedan åt vi traditionell japansk middag.

Dagen efter shoppade jag och åt sushi som åkte förbi på rullband, och sedan tog jag nattbussen till Nara, en stad med åtta världskulturarv, varav de flesta tempel, så klart. Jag bodde hos en couchsurfare som har ett café. Jag hade missförstått tiden vi skulle träffas, så jag vandrade omkring med all min packning i ösregnet i flera timmar innan jag tog mig till cafét. Inte så kul. Dock var couchsurfaren gästfriheten själv, så livet kändes bättre redan efter fem minuter.

De två dagarna i Nara tillbringades med att titta på ett ändlöst antal tempel och klappa tama renar. Några av templen cyklade jag till på en minimal hyrcykel. Benen var aldrig rakare än 90 grader. Japanerna har inte riktigt förstått det här med ergonomiska ställningar.

Från Nara tog jag mig vidare till Koyasan, där jag som sagt är nu. Jag bor på ett buddhistiskt tempel. Det är coolt, men inte så spirituellt som jag trodde att det skulle vara. Det kanske blir mer imorgon, då jag ska vara med på morgonbönen.

I övrigt har jag varit på ännu några tempel (börjar få nog av dem nu) och besökt en kyrkogård. (Det känns som att mina sightseeingar är lite begränsade till tempel och kyrkogårdar.. Undrar vad det säger om mina intressen.) Kyrkogården var häftig. Många av gravstenarna var övervuxna med mossa och en del har små Buddha-statyer. Ibland har de ett rött skynke och mössa på sig.

På kyrkogården fanns också ett tempel med 50.000 (femtiotusen!) Buddha-statyetter. Sjukt cool syn. Den fanns även runt 10.000 lyktor i samma byggnad.

Ikväll ska jag på någon högtidsceremoni i ett tempel. Det ska bli roligt.

I allmänhet har jag det väl mer eller mindre bra, men jag ångrar lite att jag valde att åka själv. Som det är nu ser jag absolut inga fördelar med det. Det skulle väl vara att jag får bestämma precis allt, men det hade varit skönare att ha någon att bolla idéer med. Nej, nästa gång jag reser ska jag inte vara ensam. Men det är en bra erfarenhet.