torsdag, maj 22

Warszawa

Nu har jag mott upp med Isa i Warszawa, och det ar jattekul! Igar gick vi en runda pa stan, langs den gamla muren runt Warszawa-ghettot. Valdigt intressant! Fast det mesta var bara sma skyltar pa helt vanliga hus som sa typ "Har har det bott nan kandis som du anda inte kanner till. Han tog livet av sig".

Hojdpunkten var helt klart den gamla judiska kyrkogarden. Jag har aldrig sett en vackrare, haftigare och mer igenvuxen kyrkogard. (Joel och Matilda, ni skulle varit kvar!) Gravstenarna lag sjukt tatt, och var jattestora. Ju langre in pa kyrkogarden man kom desto tatare satt de och desto mer slitna var de. Nar vi kommit langst in lag gravstenarna bara huller om buller pa marken, halvt dolva av meterhogt gras, eller riktigt tat snarskog. Sjukt vackert!

Det var dessutom for en gangs skull soligt, och faglarna kvittrade. Skulle jag bli begraven skulle jag vilja att det var pa ett sant stalle!

Val hemma pa hostelet borjade vi dricka vin med en australiensare som bodde i vart rum och en av personalen. Och vilket vindrickande det blev sen! Efter en flaska var sprang ena killlen ut och kopte varsin till! Mycket trevlig kvall, men efter tva flaskor rodvin var blev det inte mycket sovande.

Jag somnade halv sex, vaknade sju och madde sa daligt att jag inte kunde rora mig! Lyckligtvis kande Isa likadant, och det enda vi har gjort idag ar att ta oss ut och ata middag och sedan ga pa det etnologiska museet. Valdigt bra, men inte lika bra som det i Serbien. Det basta var en fotoutstallning om polska pilgrtimsfarder. Jattefina foton, och det var intressant att se efter mina religiosa upplevelser i forra inlagget.

Val hemma igen somnade vi som stockar med kladerna pa och allt redan klockan atta. Inte riktigt meningen. Sa jag vaknade hal tva, ratt sa utvilad. Vet inte riktigt om jag ska saga att det ar en sjukt tidig morgon, eller att jag helt enkelt kommer vara vaken inatt. Fast jag somnar sakert om nan gang.

Jag tycker det ar lite komiskt att jag istallet for att bara borsta tanderna och ga och lagga mig nu sitter har och surfar i en timme mitt i natten. Men facebook funkar inte. Paniken!

söndag, maj 18

17/05/08, hostel i Zakopane

Jag hade planerat nagra lugna dagar innan det var dags att traffa Isa i Warszawa. Jag siktade in mig pa ett naturrestervat tio mil soder om Krakow. Det visade sig ta fyra timmar att ta sig dit med tag, for det stannade varannan meter.

Val dar tankte jag bara ta en liten promenad, men oj, vad saker det hann handa pa de knappa fyra timmarna jag var ute.

Forst och framst verkade jag ha fattat nagot fel, for det var inget naturreservat, det var en skidort. Sa jag tog vagnen upp till toppen av skidberget och borjade vandra nerat. Jag gick genom en liten skog, och pa andra sidan lag det sma stugor, nastan mitt i backen. Idylliskt varre! (Iallafall pa sommartid, nar backen bara ar gron och tom.) Men idyllen varade inte lange.

Nar jag gick forbi den forsta garden morrade en hund lite grann, men det gor de sa ofta har nere pa kontinenten, sa jag tankte inte mer pa det, utan gick vidare till nasta gard.

Halvvags forbi garden sprang tre hundar mot mig fran olika hall och attackerade mig. Jag sparkade en utav dem i huvudet och sprang for livet, med hundarna efter mig. Nar de kom ikapp efter nagra meter fros jag helt sonika, varpa de gjorde likadant. Sa stod vi i nagra sekunder och stirrade pa varandra, tills jag sedan langsamt borjade ga bortat, och de vande skallande hem till sig.

Jag var ordentligt uppskakad, och vagade inte ga i narheten av de nasta tio gardarna, utan gick lagna omvagar i backen. Ingen skada var skedd dock. De lyckades aldrig bita mig (men luften innanfor byxorna, tur jag inte hade stuprorsjeans), och hunden jag sparkade hoppade undan, sa jag var bara nar lite halspals.

Pa darriga ben tog jag mig ner till byn igen och var som bast pa vag hem till hostelet da jag horde sang fran en kyrka och klev in. Jag upplevde dar mitt forsta sektmote. Iallafall kandes det som ett, men jag tror att det var en helt vanlig polsk gudstjanst i en helt vanlig polsk kyrka.

Inne i kyrkan fanns knappt nagra bankar, utan folk stod pa kna pa golvet. Prasten predikade inte utan "sjong" bara sadar som man forestaller sig att de gjorde forr i tiden. Ovriga sanger sjongs alltid av hela forsamligen, ledda av en pojkkor langst fram, och de var alla gravallvarliga. Folk grat och gjorde korstecknet en gang i minuten, och sedan borjade det hogt plinga i klockor och ringa i bjallror. Da grat folk annu mer och foll ner och upp pa kna, mumlande nagot jag inte forstod.

Nar det hela var over gick de flesta ett varv runt inne i kyrkan, och pa vagen ut doppade de handerna i dopfunten, gjorde korstecken och kysste Jesus fotter. Val ute slutade de grata, och kramade om varandra.

Det var valdigt intressant att se, och under bjallrandet foll jag ocksa pa kna, av respekt for de andra, men jag maste erkanna att det pa ett satt kandes fel. Jag har aldrig haft nagra problem med att vara i kyrkor aven om jag inte tror for fem ore, men det har var aningens for kanslosamt for mig.

fredag, maj 16

Liveblogg, Krakow

Vi fick till slut mat den dar dagen. Tjugo i fem at vi mexikanskt, och jag har sallan varit med om nagot godare. (det skulle vara den dar smaksensationen pa Kronartskocka och rodvin da..)

Balaton-sjon visade sig vara en besvikelse. Det ar den storsta europeiska sjon utanfor Skandinavien, men den lukat rutten fisk, och jag skulle aldrig kunna tanka mig att bada i den. Dessutom skadade jag nagon gang har min fot, sa att jag haltade och hade rent ut sagt skitont. Jag vet inte riktigt vad som hande, men det gjorde att jag inte kunde satta ner foten utan en smartpil upp langs benet, och i tva dagar kunde jag inte rora mig normalt.

Vi akte till Bratislava redan nasta dag, och dar gick de andra ut medan jag lag pa hostelet och grat over min onda fot. Mirakulost nog gjorde det inte lika ont dagen efter, och vi kunde ga omkring i stan och spendera pengar pa fair trade-produkter.

Vi hade bara tid med en dag i Bratislava, och foljande dag, alltsa igar, tillbringades pa ett tag till Krakow. Vi kom fram pa eftermiddagen och efter en snabb vegetarisk kebab och inhandlande av de sista presenterna for de andras del gick vi ut for forsta gangen pa resan!

Efter fyra mycket stora ol var klockan helt plotsligt tre och vi var fulla. Det ar bra nar man inte ater och sover sa mycket, da blir man mer full. Jag fylleat risifrutti och somnade som en sten vid fyra. Vi vaknade klockan sju av att de atta tyskarna som bodde i vart rum skulle packa ihop sig och dra, detta sjalvklart under hogljudda diskussioner och sanger. Trevligt varre.

Klockan nio steg vi upp och rakade springa in i en nia fran Vanersborg i frukostmatsalen. De var 60 stycken pa klassresa. Eftersom Matilda och Joel skulle lamna mig denna dagen fragade jag om jag fick hanga med klassen till saltgruvorna de skulle till, och det gick utmarkt. De till och med betalade for mig! Vilken lycka!

Nu ar jag tillbaks pa hostelet och forsoker ta igen for den senaste manandens uteblivna surfande. Det kanns lite sorgligt att Joel och Matilda har akt hem, men samtidigt skont att vara ensam.

Det ska nog ga bra det har, tror jag.

12/05/08, vidare forsok att ta sig till Balaton

Klockan ar kvart i tre och jag har annu inte atit idag. Jag vaknade klockan atta. Det ar pingst och allt ar stangt. Jag borjar bli desperat.

11/05/08, tag mot Balaton-sjon

Efter Sarajevo akte vi till Beld i Slovenien. Latt bast pa resan hittills! Antligen fick vi fjort ordentligt mycket! Vi rodde tva ganger, gick runt en sjo pa 6,5 km tva ganger, jag och Matilda forspaddlade och jag och Joel cyklade upp till ett flodutlopp.

Forsranningen var rolig, men inte sa prisvard. Det var alldeles for lugnt for min smak. Lite som att paddla kanot nar det blaser kraftigt bara. Men guiden var rolig. Det var bara jag och Matilda pa turen, sa han trodde inte att vi skulle klara mer fors. Han sjalv var varldens biff, men forvanansvart trevlig.

Cykelturen pa 3,5 km uppforsbacke och sen tillbaka efter att ha kollat pa ett flodutlopp var det basta pa lange! Jag hade inte kunnat tanka mig att jag saknade att cykla sa mycket, men det var otroligt skont att fa ta ut sig totalt pa cykeln.

Efter tva natter i Bled akte vi in till Ljubljana dar vi traffade det skanska paret Clara och Jens. De var roliga, och vi bestamde oss for att bo tillsammans. Pa kvallen gick vi mest omkring i Ljubljana, innan vi nasta morgon tog taget mot Balaton-sjon for att bada.

Och nu ar jag alltsa pa taget. Jag dricker mjolk ratt ur paketet och det kanns ratt bra.

onsdag, maj 7

Sarajevo

Nu ar vi i Sarajevo. Jag mar illa och har ont i huvudet. Hurra!

Sarajevo ar intressant. Det ar kulhal pa alla fasader, och i trottorarerna. Det kanns lite overkligt att det bara var lite mer an tio ar sedan det faktsikt var fullt krig har.

Vi har varit och kollat pa tunneln som byggdes under flygplatsen har, for att konnekta Sarajevo med det fria territoriet utanfor. Dar forslade de in mat och vapen, och forslade ut skadade. Det var ocksa ganska overkligt att se. Det finns bara 25 meter kvar av tunneln nu, resten har forstorts.

Vi har varit i Mostar i Bosnien ocksa. Det var fint och vattnet var helt sjukt gront. Faktsikt det gronaste pa jorden om man ska tro Guiness rekordbok pa 70-talet. Jag tvivlar inte pa det.

For att komma till Mostar liftade vi fran Kotor. Det var roligt. Tionde bilen stannade och korde oss tre kilometer. Det var sjukt trangt, och chaufforen sa att han alskade oss pa typ trettio olika satt pa tyska. Nasta bil stannade igen, efter tio bilar, och vi fick sitta bak i pikén pa en minibuss. Det var spannade. Extra spannande att ducka nar vi akte forbi polisen. Lite som flyktingar, fast anatgligen mycket mindre laskigt och trangt och varmt och allt santdar.

Sen stannade en svarttaxi som redan hade en person med sig till Kroatien och sa att vi kunde fa aka med vi ocksa, for halva priset, sa det gjorde vi. Sen tog vi bussen. Vi ar inte sa ihardiga liftare.

Ikvall ska vi ta ett nattag mot Slovenien. Det tar sjukt lang tid att ta sig dit. Nastan ett dyg. Och det finns inga sovvagnar. Det ar val bara att hoppas att jag har spytt fardigt eller mar battre tills dess.

lördag, maj 3

03/05/08, kvar i Kotar

Ja, som sagt ar vi kvar i Kotar och det borjar bli ganska langtrakigt. Dock ar det skont med forsta live-bloggposten, de andra har jag skrivit for hand och sen skrivit av.

Imorgon ska vi lifta till Kroatien, for det finns ingen tagrals har och bussen gar bara tre ganger i veckan. Jag borjar bli desperat att komma harifran. Mobilerna funkar inte, och staden ar visserligen stor, men sa liten att man inte kan undvika nagon langre an en timme.


Idag var vi uppe i ruinerna av ett gammalt vaktfort. Det var coolt.

02/05/08, Kotor i Montenegro

Att aka till Tulcea var nagot av ett misstag. Vi hade tankt ta farjan ut till Donaus floddelta i Svarta havet, men farjan gick bara varannan dag, och naturligtvis var vi dar pa fel dag. Dessutom var det den ortodoxa pasksondagen, sa allting var stangt, och regnet vrakte ner. Efter nagra timmar pa cafe tog vi taget tillbaka till Bukarest.

Val framme letade vi langt om lange efter ett hostel som vi hade last om i guideboken. Det visade sig vara val vart modan. Efter en natts somn i en prinsessan pa arten-sang at vi hemlagade kanadensiska pannkakor till frukost och gav oss ut pa stan.

Eftersom det fortfarande regnade var de andras humor pa botten, medan jag mest var glad for att vi antligen gjorde nagonting. Vi kollade pa parlamentshuset, varldens nast storsta byggnad efter Pentagon. 3100 rum och 330,000 m2. Sjukt stort. Dessutom kollade vi pa ett antal kyrkor och sen drack vi ol tills nattaget till Belgrad gick.

Och vilket javla tag sen! 32 grader enligt termometern jag fick av Rora (vars kompass ar tvivelaktig, sa jag vet inte hur korrekt den ar) och massa fulla rumaner som ville kopa var mat. Efter ett tag lyckades vi fa upp fonstret och kunde slumra till lite grann.

I belgrad hande det antligen saker! Forst gick vi till ett jattefort i en jattepark med jattefin utsikt over hela stan. Dar satt vi i solen och jag skrev vykort om det latinska sprakstammen till min gamla favoritlarare.

Sedan lamnade jag och Matilda Joel, och hannmed att kolla pa det entografiska museet, som var sjukt bra, med massa uppsydda gamla serbiska folkdrakter, att ga till botaniska tradgarden (en flopp, sag ut som en vanlig tradgard) och kolla pa fem-sex kyrkor, varav en var varldens storsta ortodoxa kyrka.

Val tillbaka pa hostelet var vi utmattade, men efter en kopp pulversoppa och lite kortspel gick vi tillen studentbar. Vi orkade dock bara med en ol, och gick innan kvallens live-akt, ett pudelrockband, hade borjat spela.

Nasta dag tillbringades pa ett tiotimmarstag till Bar, pa kusten i Montenegro. Otroligt fint med massa berg, men ocksa otroligt langtrakigt. Nar vi kom fram tog vi en taxi in till stan, coh eftersom taxichaufforen blev sur pa att vi gnallde over priset slappte han av oss pa stans dyraste, fyrstjarniga hotell for 120 euro natten.

Vi la sedan ett antal timamr pa att hitta boende och hade som nar bestamt oss for att sova i ett fotbollsmal nar vi hittade ett litet pensionat. Nasta dag lag vi pa stranden en timme, och badade i Adriatiska havet. Jatteskont, men ack vad jag skulle angra mig! Jag har nog aldrig varit sahar solbrand! Det ar som om nagon har malat en vit bikini pa en falustuga!

Vi lagade egen mat den kvallen och fyllde antligen pa proteinforradet. Efter an ansenlig mangd rodvin och ol, varav en del intaget pa stranden i solnedgangen, ratt ur flaskan, kissade jag i nogon slags vaktkur och sen gick vi hem och la oss innan tio.

Halv sju dagen efter (imorse) gick vi upp for att ta bussen till Kotar. Dar ar vi nu. Det ar en sjukt sot liten stad, med en medeltida del som ar omgjardat av en stadsmur. Vi bor mitt i smeten och har blivit guidade av en galen monteneger, Han har kort mig pa sin lastcykel och visat upp mig for sina vanner, och fragat Matilda om hon ma handa ar intresserad av lite sex. Han borjar bli ganska jobbig faktiskt.

Nu har vi suttit pa internetcafe i evigheter och jag hoppas pa en handelserik kvall!

27/04/08, pa taget till Tulcea, nagot censurerat

Nu har vi rest i sju dagar. Pa ett satt kanns det sa himla mycket landre, fast det anda bara ar en vecka. Det ar jobbigt att vara ifran Tobbe. Jag tror inte riktigt jag hade insett hur det skulle bli.

Resan borjade i sondags med en nattbuss till Berlin. Det var helt omojligt att sova men kandes battre nar jag motte upp med Joel och Matilda pa taget till Prag. Dar hoppade Anna pa och sa akte vi direkt till Budapest. Val framme hade vi varit nastan ett daygn pa tag och buss och stupade i sang direkt efter en valbehovlig middag.

Pa tisdagen gick vi upp pa ett utsiktsberg for att se hela Budapest fran ovan. Det var stralande sol och valdigt anstrangande, men ocksa valdigt fint hela vagen. Efter en picknick hogst upp gick vi ner igen, och ut pa en stor o mitt i Donau. Dar at vi opiummousse och blev pa bra humor igen. Valdigt gront overallt, men vi var lite for trotta for att uppskatta det.

Efter en pizza och tva ol pa en bar gick vi och la oss igen. Dagen efter bar det av mot ett turkiskt bad. Valbehovligt! Det var for musklerna vad balsam ar for en trott sjal. De hade en mangd olika bassanger i olika temperaturer, och strommar, bubbelpooler, massagestralar och vattenfall, plus de obligatoriska schackspelande gubbarna.

Val uppe ur badet var vi for utmattade for att gora nagonting, sa vi satt pa en bar och spelade kort i flera timmar. Efter ett tag kom en ungrare och pratade med oss pa knagglig engelska, vilket lockade dit annu en, som var betydligt fullare. Joel bjod honom att sla sig ner hos oss. Efter en stund belv han for obehaglig, sa vi overtalade Joel att vi skulle ga, och tillbringade resten av kvallen kortspelandes pa tagstationen, tills vart nattag till Rumanien gick.

Tagresan gick smartfritt och vi kom fram utvilade i Brasov, i ostra Rumanien. Efter en snabb dusch klattrade vi upp genom skogen till ett narliggande berg. Utsikten darifran var helt otrolig. Rumanien ar valdigt gront och vackert. Vi sag en herde valla getter, honor ga och picka, och hela staden fran var utsiktspunkt.

Vi klattrade ner, lagade middag och gick ut for nagra ol med tva australienare och en fransaman som bodde pa hostelet. Vi hamnade pa en konstig spelbar som holl oppet langre bara for oss.

Foljande dag, fredag, foljde fransmannen med oss upp pa ett annat berg, dar Brasov hade satt upp sin egen Hollywood-skylt. Tyvarr kunde man inte sitta pa den, men vi satte oss i narheten och laste. Sedan tog vi en svang pa stan och handlade fark frunkt pa den stora marknanden.

Pa vagen hem gick vi forbi en liten skylt som det stod Muzea pa, sa vi gick in. Det var ett valdigt litet konstigt museum om en poet, Stefan Bacu. Han var tydligen politisk, och forbjuden i rumanien tills 90-talet. Museet bestod av tre rum; ett med mobler, ett med bocker och ett med foton. Kvinnan pa museet berattade om Bacu men de hade inget som han hade skrivit oversatt till engelska, sa det var lite svart att satta sig in i. Efter en kvart eller sa gick vi tillbaka till hostelet och spenderade kvallen med kortspel, matlagande och en kort promenad.

Igar bhorjade dagen med att vi tog Anna till sjukhuset, eftersom hon hade haft ont i ryggen lange. Dar sa de att hon var tvungen att skara upp korsryggen och gora en operation, och efter telefonsamtal med vara pappor bestamde hon sig for att aka hem. Det gick inga tag i tid till kvallsflyget till Sverige, sa vi var tvugna att ta en taxi de dryga tva timmarna till flygplatsen. Vi hann, och skickade en ledsen Anna pa planet. Hon kan inte komma tillbaka, utan missar resten av resan.

Eftersom vi andra redan hade borjat aka i fel riktning tog vi ett tag ut mot kusten, men hann bara halvvags innan tagen slutade ga, och var tvugna att stanna i Medgidia, som var fattigt, morkt och laskigt mitt i natten. Vi hittade som tur var ett jattebilligt hotell, och tog forsta morgontaget vidare.

Nu sitter jag pa taget till Tulcea, langre upp langs kusten i Rumanien. Det ar val en sadar tre timmar kvar nu. Det ska bli skont att komma fram da vi inte gjorde sa mycket igar. Over lag tycker jag att vi gor lite lite. Forhoppningsvis blir det lite mer handelserikt framover.