Dä ä ente lönt å va gla

Det är inte lönt att vara glad. Innan jag gick på intervjun igår ville jag jättegärna ha jobbet och hoppades SÅ att jag skulle få det. Efter intervjun hade jag en bad feeling och ville helst att de skulle säga att jag inte fick det. Hade mer eller mindre ångest hela kvällen igår för att jag inte kunde komma på vad jag ville.

Det som gjorde att jag inte ville ha jobbet var att det är sjukt mycket man måste lära sig för att jobba där, och träningsperioden är två-tre månader. När man väl har lärt sig det går man upp till träningslevel två och måste lära sig lite mer. Dessutom ska de byta datasystem i mars, så då måste man lära om allt. Egentligen har jag inga som helst problem med att lära mig saker, men de sa att jag antagligen inte skulle ha tid att träffa mina vänner de första månaderna, tyckte att det var en dålig idé att försöka lära mig holländska under tiden och att jag verkligen skulle behöva anstränga mig för att klara av det. Det känns inte riktigt värt att träna i tre månader, för att bara jobba där i tre till efter det.

Det ligger dessutom ganska far off, bortanför Vondelpark en bit, och jag gillade inte alls intervjuarnas approach. De nöjde sig inte med ett enda svar jag gav, utan ville jämt höra sjukt mycket mer och varför, varför, varför. Och jag gav inga dåliga svar. Jag gjorde bättre ifrån mig och var med förberedd än vad jag har varit på nån intervju tidigare. Till exempel frågade de självklart varför jag hade sökt jobbet, och jag sa massor om att det verkar intressant, jag gillar att hjälpa människor, jag får prata svenska och blablabla, och de sa att det finns ju massor av såna jobb, och jag sa lite fler grejer med deras företag som jag "gillade" och de sa att de inte är ensamma om det osv. Men vad ville de att jag ska säga då? De är inte unika på nåt sätt, det är bara ett helt vanligt support-callcenter, men det råkade vara de som ringde till mig. Jag hade ju inte ens sökt det, bara lämnat in mitt CV till en agency i somras. Det sa jag naturligtvis inte.

Sen frågade de vad just jag kunde tillföra jobbet och jag babblade på lite, och de nöjde sig aldrig utan sa bara att alla kan ju vara helt perfekta för jobbet, vad kommer just DU göra för att lyfta hela det här företaget? Men vad fan tror de? Det är ett jävla callcenter, och jag har inga högre ambitioner än att göra ett helt vanligt, bra jobb. HYBRIS!

Iallafall. Det som var bra med jobbet var att det är lite högre lön, antagligen roligare än jobbet jag har nu, och att man fick en massa benefits, som typ rabatt på försäkringen (som är obligatorisk i Holland), gymkort efter sex månader, en resa vart man vill i hela världen med en polare för 25 euro per person osv.. Men jag är faktiskt inte här för att göra karriär. Jag är här för att ha kul ett tag, och slippa bekymra mig om framtid och tjafs. Jag vill bara ha ett lagom meningslöst jobb som ger mig tillräckligt med pengar för att det ska gå runt.

Det som är dåligt med mitt jobb nu är att det är sjukt tråkigt, och att jag inte har nån aning om hur länge jag får jobba kvar. Det som är bra är att det är schyssta arbetskamrater (utom de fem slöj-tjejerna som är hur dryga som helst i grupp), bra betalt för ingen ansträngning, det ligger sjukt nära och att jag har blivit nån form av chefs-svensk. Det betyder att när jag jobbar och alla svenskar behöver veta nåt eller lära sig nåt eller så, eller om nån svensk undrar nåt, så kommer de till mig så får jag fixa det, för jag har jobbat där längst av alla svenskar.

De ringde från KLM för två timmar sen och sa att jag hade fått jobbet. De var tydligen "very impressed" av mig, och tyckte att jag passade jättebra. Jaha. Då hade de väl kunnat vara lite trevligare på intervjun och inte fått mig att känna mig sämst i världen. Jag tackade nej. Men jag tackade iallafall tjejen på agencyn så jättemycket för hjälpen, för hon har verkligen ansträngt sig för att jag ska få det. Jag har dåligt samvete för det, och känner mig bortskämd, bortskämd, bortskämd som inte tar de jobb jag får. Yyyyyynk.

Men nu har jag bestämt mig för att jobba två veckor till på GDCC, tjäna 5000 spänn, och sen åka hem och ta ett långt jullov. Jag får deala med jobbsituationen när jag kommer tillbaka igen. Det kommer lösa sig.

Nu sitter jag och kollar på Zvarte Piet-musikvideor på holländsk TV och undrar om jag ska tvätta Malins lakan eller inte. Senare idag ska jag ta mig i kragen, gå tillbaka till mitt gamla jobb och fråga om jag kan börja jobba redan imorgon.

Uppdaterat: De ringde från KLM igen, och de vill verkligen ha mig, så om jag är intresserad i januari ska jag ringa tillbaka. Jag gick till mitt gamla jobb och börjar direkt imorgon bitti. Jag tror att jag åker till Sverige 18 december. Det blir visserligen inte så mycket längre jullov, men så får det väl vara. Jag kanske åker 14 också, men det lutar åt 18. De städerna jag hade tänkt hinna med är Stockholm, Örebro/Lindesberg, Karlstad, Hjältevad (mellandagarna), Göteborg/Uddevalla (nyår) och hem och fira jul. Det kommer bli sjukt tajt så om Emma eller Isa kommer befinna sig på nån annan ort får ni gärna säga till.

It must be looove!

Yes! YES! YEEEEEEEEEEEEEEEEEES!! Jag ska på en till intervju med Cygnific, flygbolaget. De vill ha mig! Eller, de vill iallafall träffa mig. Och eftersom smartis-jag sa att jag redan hade beställt biljetter hem över jul och nyår får jag antagligen semester då. Gött! Hoppas de vill ha mig efter att de har träffat mig också bara. Den förra intervjun var på ett recruitment center, så det var ju bara en för-intervju liksom.

Nu fattas det bara att jag får jobbet, börjar där på torsdag, och får en egen lägenhet efter nyår så är mitt liv sådär löjligt lätt igen.

Haha, min 16-åriga kusin Björn vet minsann hur det går till här i världen:

haha fan vad krångligt! :D din pojkvän bor hos malin!! just put 2 and 2 together man, han e otrogen :)
nee ni passar nog bra: it must be love it must be looove. shobado shibiido.

Intervju, Westerpark och tusen listor

Nu har jag varit på min andra arbetsintervju, och den gick också bra. Det jobbet vill jag ha. De ska höra av sig så fort som möjligt, allra senast innan torsdag. Om jag får det skulle jag få 1550 euro per månad innan skatt, jobba åtta timmar per dag, nån gång mellan 8 och 18, få rabatt på min försäkring, och efter sex månaders anställning skulle jag få en gratis resa för mig och en till vart jag vill i världen som KLM flyger till. Pretty good, huh?

Det har varit jättefint väder hela dagen, så efter intervjun cyklade jag till Westerpark och satt och läste en bok på en parkbänk tills boken tog slut och bänken invaderades av (förvisso väldigt trevliga) alkisar som pratade mycket holländska och ställe ölburkar i mina cykelväskor. Men innan dess var det jättemysigt och hur skönt väder som helst.

Bara för att jag inte har nåt mer att göra idag kommer diverse listor:

Utmaning från Emma, jag längtar efter..
1. En ny bostad. Jag är sjukt trött på att bo i den här lägenheten, och hur mycket jag än gillar att bo med Matilda längtar jag efter nåt eget. Jag hoppas du förstår, världens bästa flatmate.
2. Julen hos mamma. Hur ångestframkallande och stressigt det än är gillar jag verkligen att trycka i mig mat och öppna paket, helt utslagna på govlet i vardagsrummet.
3. Att vara helt utvilad. Det känns som om jag aldrig sover tillräckligt, trots att jag sov tolv timamr per natt i helgen.
4. Massa homies i Sverige. Jag saknar att bara kunna ringa nån, åka till nån eller bara hänga med den jag känner för när jag känner för det.
5. Normala vanor. Det tar ett tag innan saker känns som att det är en vana och inte nåt man gör sålänge, tills man har kommit på hur man borde göra.

Från Malins blogg:

Snattat/stulit i en butik som liten?
Nej. Däremot har jag blivit tagen för det, fastän jag inte hade snott nåt. Jag var liten och rädd, och den elaka butikspersonalen frågade om jag ville prata med polisen. Sedan kollade de noggrannt igenom alla mina saker, hittade ingenting, sa att jag säkert hade gömt det på ett bra ställe och körde ut mig.

Snattat/stulit i en butik som tonåring?
Nej, jag är mesig som tonåring. Jag är iofs fortfarande tonåring, men nu skulle jag faktiskt köpa det jag ville ha istället.

Ljugit för dina föräldrar?
O ja, jag började ju inte dricka förrän dagen jag fyllde 18, tyckte att det var jättetrevligt att käka middag hos farsan och gömde inte alls blöta sockor i byrålådorna när jag hade lekt i bäcken.

Ljugit för en partner?
Skulle inte tro det, men jag antar att det har hänt nån gång.

Ljugit för en kompis?
Ja. Vissa saker vill man itne säga till alla kompisar, och ibland måste man dra en vit lögn för att komma undan.

Tagit en oskuld?
Ja.

Ljugit för en partner om antal sexpartners?
Haha, ja en gång när jag var 16. Fast vi var iofs inte partners, bara festivalragg.

Fejkat en orgasm?
Nej.

Låtsats sova för att slippa ha sex?
Ja, fast mest för att skona båda sidorna dagen efter. Annars tycker jag att det brukar märkas om man vill ha sex eller inte ändå.

Haft sex med nån du inte visste namnet på?
Bara med nån jag inte vet efternamnet på.

Haft sex med någon som var upptagen?
Nej, inte vad jag vet.

Slagit någon (inte när du var barn)?
Bara Micke, och aldrig på allvar. Och det räknas inte för han är min bror. Man får slå sex år äldre bröder om man vill. Eller vänta! Jag har ju slagits massor på roadtripen i somras, men det var mest kul också.

Spottat någon i ansiktet?
Det skulle jag verkligen inte tro.

Hällt en drink över någon?
Hmm.. Jag har nåt svagt minne av att jag har gjort det över Anders nån gång, men jag kan inte komma ihåg när eller varför. Blivit hälld på har jag iallafall.

Skrikit hora till någon?
Tror inte det. Brukar mest skrika KUKEN!!

Tagit någon drog?
Som Malin skrev: "Drog och drog. Me don't do no dödsknark."

Gått mot röd gubbe?
Jag försöker att inte göra det inför små barn.

Kört bil berusad?
Nej. Trött på gränsen till sinnesförlorad dock. Det blir så om man kör 8-10 timmar per dag i en vecka utan att sova särskilt mycket.

Kört bil alldeles för fort?
Gud ja. Haha. I Tyskland finns inte hastighetsbegränsningar även om det finns skyltar om det. Och i Sverige finns de bara där när man är jäkligt chill med läget.

Jobbat svart?
Ja, men bara för att man inte får anställa sina barn innan de har fyllt 16. Vad är det för jäkla lag, skatteverket? Jag tvingades att välja mellan att inte jobba alls, jobba gratis eller jobba svart. Vad väljer man liksom..

Gjort en polisanmälan?
Följt med som moraliskt stöd på två, men inte anmält nåt själv.

Blivit polisanmäld?
Not that I know.

Ringt 112?
Ja. En gång när jag skulle handla på vitnames-affären runt hörnet var det en tjej där inne som inte kunde andas, och kassörskan kunde inte svenska, så hon bara gav mig luren med en väldigt förvirrad larm-mottagare i. Det var lite läskigt, men jag gick innan ambulansen kom. Ganska puckat kan man tycka, sådär i efterhand.

Skadat dig när du varit berusad?
Jag lyckas alldeles tillräckligt bra när jag är nykter tack. Dock har jag lite balla ärr som jag inte kommer ihåg hur jag fick. ;)

Skadat någon annan när du varit berusad?
Inte fysikst iallafall.

Dödat ett djur?
Diverse insekter. Och jag hade två möss som dog också, men den ena dog av ålder och den andra när den skulle föda den enas barn. (Två tjej-musungar up my ass, djuraffären! Den ena var en vuxen dvärghanne.)

Varit full på jobbet?
Hmm. Har mailat viktiga arbetsmail full iallfall, men jag vet inte om jag har jobbat full. Mycket bakis dock.

Sjukanmält dig från jobbet för att du har varit bakis?
Nej, jag har alldeles för hög arbetsmoral för det. Fast när jag hade fria arbetstider hände det ganska ofta att jag sket i att jobba på helgerna fastän jag hade tänkt det för att jag var så bakis hela tiden.

Ljugit när du besvarat dom här frågorna?
Det vore ju puckat. Och om jag hade gjort det hade jag väl ljugit på den här frågan också?

Och taget från Lina:

Tio första:
Första bästa kompis: Line på dagis och i lågstadiet. Hon bytte skola sen för att hon var mobbad. Jag märkte ingenting. Jag måste ha varit en dålig bästa kompis.
Första bil: Antar att jag skaffar en förr eller senare. Köra bil är sjukt kul ju.
Första kärlek: Det beror på om man räknar med att jag trodde att jag var kär i Jonatan i min klass när jag var sex år, bara för att han var den enda andra i klassen som hade e-mail. Haha, internet-nörd redan då.
Första husdjur: Antar att det var nån av katterna, men jag var så liten att jag knappt kommer ihåg dem. Men gud var jag saknade Katten när den jäkla pyttehunden flyttade in och Katten åkte ut.
Första semester: Cypern 94. Not a good one. Annars var det nog en bilsemester till Danmark med farsan. Vi gjorde en del såna när vi var små.
Första jobb: Packa böcker för farsan. Elelr typ klippa gräset och städa bilen och få betalt om sånt räknas. Hade jag fått välja i efterhand hade jag itne fått betalt för det.
Första köpta skiva: Ingen aning. Jag köper inte skivor, jag laddar ner eller får dem av syskonen.
Första riktiga kyss: Daniel i slutet av sjuan, dagen innan min 13-årsdag. Sen dröjde det ett jäkla tag tills nästa.
Första piercing: Har inga piercingar.
Första konsert: Kommer inte ihåg. Första festivalen var dock Regagefestivalen Motstånd med brorsan för några år sen. Sjukt bra. Alla band spelade på logen i en lada, golvet gungade och röken låg tjock i taket.

Nio sista:
Sista alkoholdrycken: Rödvin i lördags kväll.
Sista bilfärd: Till flygplatsen tredje september. Jag saknar att åka bil lite grann.
Sista filmen du såg: Hmm.. Halva Toy Story på TV i lördags.
Sista bubbelbadet: Bubbelbad var sjukt längesen. Men jag har börjat bada badkar ganska regelbundet.
Sista spelade cd: Jag spelar knappt skivor längre, jag lyssnar på musik från datorn.
Sista gången du grät: I början av oktober typ.
Sista måltiden: Mackor och en av Barrys efterrätter för några timamr sen.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Hmm, det skulle väl vara Joel då.
Blivit arresterad? Nej, alldeles för god för det.
Blivit kär vid första ögonkastet? Nej.
Varit på tv? När jag skakade hand med drottningen tror jag.
Fått ditt hjärta krossat? Ja.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Jag har ett svagt minne av att jag sa det till ovan nämnda Daniel i sjuan, och det var ju verkligen inte sant.
Haft ett one night stand? Tre.
Busringt till nån? När jag var liten. Och till Emma från jobbet, men då var det ju en annan sorts busringning.

Sju saker du har på dig:
Sockar, trosor, BH, jeans, linne, tjocktröja, skärp.

Fyra personer du kan berätta allt för:
Isa, Mirre, Emma och Lina (även om jag inte gör det så ofta).

Tre val:
Svart eller vit? Svart.
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.

Två saker att göra innan du dör:
Settle down, skaka mina lurviga.

En sak du ångrar:
Det finns mycket jag ångrar. Jag ångrar saker nästan varje dag. Men inte särskilt allvarligt.



(Maries blogger funkar inte så jag bloggar åt henne, moahahaha /Isabella)

Massa mys, nörderi och sovande

Helgen började redan i torsdags då jag var hemma hos Magnus och spelade Munchkin med Malin, Erik och Magnus. Sjukt roligt spel, och kul att få vara nördig också. Jag gillar att vara nördig, även om andra inte gillar när jag är det. I natt drömde jag till och med att jag hade fuckat upp gymnasiet och var tvungen att gå om två år på ett internat som bara höll på med rollspel och såna grejer. Jag blev stött på av en lite gymnasiekille (för de är ju sååå mycket yngre än jag).

Nörderiet fortsatte i fredags då jag kollade på när Malin, Erik och Magnus målade tennfigurer. Där går dock gränsen. Jag vill inte lära mig att måla själv. Jag har inte tillräckligt med tålamod för det. Men det var mysigt att titta på, dricka vin och äta nötter och choklad. Fast efteråt fick jag höra att det tydligen är sjukt mycket nördigare att bara kolla på än att faktiskt måla själv. So shoot me, I'm a shrieking geek.

Jag drog till Tobbe runt halv elva (varpå Erik vänligt önskade mig gonnoré och AIDS) och stupade direkt i säng. Sov typ tolv timmar, och sen två timmar till efter att vi hade käkat frukost. Jag har verkligen varit sjukt trött hela förra veckan och helgen.

I övrigt har helgen mestadels bestått av massa mys, sovande och dumstrutande. Det har verkligen behövts. Kollade på Malin och Tobbes nya lägenhet också. Sjukt nice tak! Om jag får tänker jag lätt sova där under öppen himmel i sommar.

Idag har jag varit på en jobbintervju och ska på en till halv två. Den första på callcentret gick väl bra, men jag vill inte jobba där. Tydligen skiter de i att jag är expat så jag skulle bara få sju komma nånting euro i timmen, och börja halv nio, och inte halv tio som jag hade trott. Jag hoppas på nästa, vilket är det jobbet jag vill ha egentligen.

Imorse tänkte jag att jag hellre ville hänga här hela dagen än att gå på jobbintervjuer, men jag hade ju inte tänkt på att jag skulle vara ensam isåfall. Det är mycket mysigare att hänga inne om man inte är ensam.

Internet på mitt rum!

Wow! Jag har internet i mitt rum! Det har aldrig hänt förut. Jag som tänkte sova middag och bara tog in datorn för att lyssna på musik. Men nu måste jag ju surfa lite bara för att det går.

Jag ska på två jobbintervjuer på måndag. En på att annat callcenter där jag kommer få göra exakt samma grejer, fast få lite mer betalt och börja 9.30 istället för nio, och en för Signific. Det är ett flygbolag tror jag, och jag ska isåfall jobba på deras customer service. Vi får se hur det går, men jag hoppas att jag får nån av dem, för jag är så ivinnerligt trött på mitt jobb.

Men det här betyder att jag inte kan boka min biljett hem till Sverige än, för jag vet inte när jag får semester om jag får ett nytt jobb. Så den kommer antagligen att bli svindyr.

Ikväll ska jag spela Munchkin hos Magnus och Calle. Yes! Nörderi for the win!

Jag drömde att Tobbe målade tennfigurer härom natten. Han var jättegrinig och ville inte alls sluta när jag ville att vi skulle göra nåt annat. Kanske en framtidsvision? ;)

Idag uttalade jag Bo-bytaren som Boby-taren på jobbet. Killen jag ringde till fattade ingenting de första minuterna, sen skrattade han högt och sa att det var ett nytt sätt att uttala företagets namn på. Då fattade jag och skrattade så jag grät. Det är ganska tråkigt på jobbet.

"Oj, det är Calles ben!"

Igår kväll var en galen kväll. Haha. Och vi som inte skulle bli tonårsfulla för en gångs skull. Men man ska väl inte bryta en tradition.

Det började med förfest hos Calle och Magnus (tack för tacos) där alla öl snabbt blev uppdruckna och massa trevliga holländare helt plötsligt dök upp. Vi dansade galet till Tyskarna från Lund och kollade på konstiga videor på YouTube.

Sedan drog vi till Club Rascal, och jag satt på pakethållaren på en av hollänskornas cyklar. Vilken känsla! De där holländarna vet minsann hur man skjutsar utan att det gör ont en enda gång, och allt känns som en flygfärd. Väl där blev det mer öl.

Jag dansade som en galning ända till stängningsdags och det var superkul. Jag fick en fix idé om att ingen skulle dansa ensam en enda sekund, så jag gjorde mitt bästa för att dansa med alla som inte hade nån att dansa med för stunden, samtidigt som jag hade koll på Speedo Dark Eye och dansade bort alla tjejer som dansade med honom som inte var Malin. Det resulterade i att jag flängde runt som en galning, dansade ner mig och Magnus på golvet, shejkade ass med holländskan med byxorna under armarna och snurrade runt Calle, söta holländskan och Nick.

Kvällens bästa var när holländskan med byxorna frågade mig varför Magnus inte stötte på henne, varpå jag frågade Magnus och sa att hon ville det. Magnus sa "ALDRIG!" och dansade med mig istället. Haha.

När det helt plötsligt blev stängningsdags drog vi tllbaka till Calle och Magnus för att titta på ett meteor-regn från deras takterass, fast det var molnigt så vi kunde inte se nåt. Istället var Malin supercrazy, skrek att hon ville ha mat och gjorde massor av piruetter, hela tiden fnittrande. "Malin, do you want a glass of water?", "NO!", "No? Are you sure?", "YES!", "I'm just gonna put it here and you can drink it if you fell like it, okay?" Malin svepte glaset och Nick skrattade åt att babysis fick sköta om big sis.

Vid halv sex, sex somnade jag som ett barn, på en kudde på Calles ben i soffan. Jag vaknade väldigt förvånad nån timme senare, "Vad är det här för hårt jag ligger på? Oj, det är Calles ben!". Jag försökte väcka Malin som sov på golvet men hon bara log stort i sömnen. Calle och Magnus hade somnat i varsin soffa, och allt var så gulligt! Jag funderade ett tag på att sno nåns säng och sova där men drog hem istället. På vägen hem fick jag en spontan lust att bli bästa kompis med Calle och Magnus.

Hemmakväll med mjukporr

Jag kände inte alls för att dra på en spelning med ett band som jag aldrig har hört talas om ikväll, så jag stannade hemma hos Malin och tog ett bad och lyxade istället. Det var väldigt varmt vatten, soft musik, tända ljus, ett vinglas och en bok, och hur mysigt som helst. Dock fick jag lägga undan boken efter en sida, för att den inte skulle bli blöt.

Det var sjukt sexigt. Wish I had had a camera. Tända ljus i fotänden och två nakna ben som stack upp ur vattnet, som ångade stora dimsjok för att det var så varmt. Bara lite fler ben som saknades så hade det blivit en perfekt mjukporrsbild.

Jag rakade benen också, för första gången sen åttan. Har vaxat dem några gånger där emellen, i somras, men annars har jag inte ens tagit bort ett enda hår. Det känns jäkligt nice att ha lena ben faktiskt. Inte för att jag hade så mycket hår innan, men ändå. Folk brukade inte ens tro på att jag inte rakade benen för att jag hade så lite hår. Men nu är det alltså ingenting.

Klippte luggen litegrann också, när jag ändå var inne på det där med hårborttagning. Den ser ut som förut fast lite kortare bara. Jag funderar lite på att göra nåt kul med mitt hår snart, jag är ganska trött på det ibland. Fast ibland gillar jag det verkligen och jag vill ju ha längre hår så jag får väl se hur det blir..

Eller kanske lite pepp?

Har ätit lyxig iddag med Malin, är lite full och allt känns mycket bättre. Jag och Malin hade det där snacket om vår uppväxt som vi har typ en gång om året, och snackade igenom massa andra grejer som var bra att få prata om också.

Känns lite konstigt att sitta ensam hemma, lite småfull framför datorn, men samtidigt fint. Mailade till min arbetsgivare för översättningsjobbet och snackar med Vésteinn på MSN. Bjöd precis ner honom att hälsa på efter jul när jag bor nånstans där det känns fräschare. Känns inte konstigare än om jag hade bjudit ner Ruddan eller Henrik hit. Om folk passar in där man själv bor, varför skulle de inte hälsa på?

Jag blev helt plötsigt sådär nöjd med mitt liv igen. Jag har några få människor här som jag verkligen tycker om, och de är sjukt värda att umgås med. Att jag inte har jättemånga vänner är väl mest mitt eget fel, eftersom jag inte riktigt gillar att lära känna nya människor. Kasta inte sten i glashus liksom.

Dock känns det jäkligt jobbigt att gå till jobbet imorgon. Slår vad om att jag kommer vara bakis också.

(Haha, word verification:et på inlägget är hyjora, som i hora på nysvenska.)

Opepp in i ryggmärgen

Jag var på jättebra humör förut, men det gick över. Nu är jag mest hungrig, trött och lite bitter och cynisk.

Jag har jobbat med en annan undersökning på jobbet i två dagar, som har varit så sjukt mycket roligare än den jag brukar hålla på med. Men eftersom jag jobbade för bra (gjorde 20 undersökningar på två dagar, vanligt är typ 5-6) tog den undersökningen slut och jag fick återgå till den gamla. Tack för den liksom. Kul belöning för att man jobbar bra.

Har börjat bli lite snorig också. Hoppas jag inte blir sjuk. Det vore jobbigt. Jag tycker att jag har haft min beskärda del av sjukdomar i höst.

Det är snart jul. Jag längtar hem lite faktiskt. Busringde Emma från jobbet idag, och vi konstaterade att det inte alls känns som flera månader sen vi pratade senast, utan snarare några veckor. Jag saknar henne, och jag saknar att veta att jag alltid har folk som jag kan umgås med, och tillräckligt många för att inte tröttna på dem.

Jag känner mig opepp inför helgen. Malin och Matilda vill gå på spelning imorgon, men jag har aldrig ens hört bandet (nåt sidoprojekt till Gogo Bordello (som jag inte heller har hört) som jag inte kommer ihåg vad de heter). Jag hade lite planer på att ta det lugnt hela helgen, åka tll havet ensam och bara ta hand om mig, men jag är inte pepp på det heller längre. Men men. All weekends have an end, fast jag är inte särskilt pepp på veckan som kommer efter heller. Jävla girl stuff som kommer och mixtrar med ens humör.

Jag kanske borde åka till Sverige en helg, få min tumme kollad, hänga med väl vald vänner och bara göra nåt annorlunda. Fast å andra sidan är det bara en månad till jul och jag har inte så mycket pengar.. Kanske borde gå och shoppa julklappar istället. Och äta mycket järn.

Här firar man typ jul 5 december. Det heter Sinte Claus, fast rättstavat, och det är St Nicolaus som kommer, tillsammans med en svart sjörövare med guldringar i öronen som bär hans säck. De bortförklarar det mycket opolitiskt korrekta i det hela med att piraten har hoppat genom en skorsten. Och ändå är han brun och inte svart på alla bilder. Heja Holland.

Ikväll åker Tobbe till Barcelona. Han är sjuk och borde egentligen ha skolkat från jobbet hela veckan, men det ville han inte, för det var hans och Malins sista vecka där. De börjar på ett nytt jobb på måndag. Lyllos dem.

Jag vill hugga av den jävla tummen på riktigt.

Jag kommer få betala 1500 jävla spänn i självrisk på sjukhusräkningen som jag kommer få från den holländska sjukvården. För ingenting! Jag är sjukt arg. De gjorde verkligen ingenting på sjukhuset. Jag fick sitta där och vänta i flera timmar. När de till slut tog emot mig tittade de lite på tummen, satte på en kompress (lätt sämre gjort än jag kan göra det själv) och sa åt mig att komma tillbaka om den ramlade av.

Igår snackade jag i telefon med pappa, och han sa att min tumme kommer se deformerad ut för alltid, för att de på sjukhuset inte tryckte fast den på rätt ställe. Nu har den växt fast snett istället, och det enda de hade behövt göra var att vrida den rätt och sätta fast den. Eller bara säga till mig att det behövdes så hade jag kunant göra det själv. Men nej då. Istället gör de ingenting, tvingar mig att betala 1500 spänn och få en ful tumme för resten av livet om jag inte plastikopererar den. Och vem fan har råd med en plastikoperation?

Man ska inte ljuga i bloggar...

Jag vill påpeka att jag inte är besatt, det är bara en snygg bild.

SUPERHOT, I told you!

Titta vad jag hittade från i lördags.




Jag sa ju att jag kunde vara HOT!

Do a list!

Eftersom jag har så tråkigt på jobbet har jag kommit på att det är roligt att skriva listor. Och eftersom jag vet att ni alla har sjukt tråkigt på jobbet, i skolan eller i arbetslöshetens vånda utmanar jag er att göra två listor. En Topp 5 och en Bott 5 på mig. Jag vill alltså höra mina fem bästa, respektive sämsta sidor. För att bryta isen har jag börjat själv:

Topp 5 Marie, mig själv:
1. Att jag är jävligt nice att umgås med när jag är på bra humör.
2. I'll be there for you. Ring mig när som helst. Jag skulle köra er till Polen om det verkligen, verkligen var nödvändigt.
3. Jag bangar nästan aldrig.
4. I'm SUPERHOT!! Iallafall ibland, och när jag verkligen vill.
5. Jag kan umgås med de flesta typer av människor, i de flesta situationer och göra det mesta.

Bott 5 Marie, mig själv:
1. Jag är sjukt grinig ibland.
2. Jag är rent ut sagt elak ibland när jag är på dåligt humör.
3. Jag är nojjig över det mesta.
4. Jag har alltid för mycket att göra, av eget val.
5. Jag mår dåligt om jag inte äter väldigt regelbundet, och jag är för lat för att på riktigt försöka nå en hälsosam vikt.

Så kom igen nu, do a list! Jag vill veta vad som rockar och suger med mig. ;)

Top/Bott 5 med min partner

I fredags var det den 3e november, och då firade jag och Amsterdam tvåmånadersdag med varandra. Vi var på bio och på ett galleri där Marcus DJade. På jobbet skrev jag en Top/Bott 5 för att hedra min partner.

Top 5 med att bo i Amsterdam:
1. Malin - Det finns inget bättre än att gå ut med Malin, förfesta och styla sig med Malin, hänga med Malin eller bara bo nära Malin.
2. Jag får göra vad jag vill - Det finns ingen som frågar vart jag ska, när jag kommer hem eller vad jag ska göra med nåt annat än intresse i tanken.
3. Kanalerna - De är så sjukt vackra på kvällarna, de är fyllda med vatten och jag älskar dem.
4. Vardagarna är roliga - Hela min vakna tid går inte åt till att vänta på att det ska bli helg. Jag gör saker när jag vill det, och slappar när jag vill det.
5. Min cykel - "Din cykel är en flygmaskin!" Jag tänker ta med den hem till Sverige. Blir den stulen kommer jag att gråta.

Bott 5 med att bo i Amsterdam:
1. Vassa föremål - De finns förvisso överallt, men de verkar vara aningens elakare här.
2. Turister - Värre än överallt annars. Tiotusentals britter som kommer hit, knarkar, köper sex och invaderar allt.
3. En begränsad vänskapskrets - Jag har bara en vänskapskrets, och även om jag gillar den supermycket och absolut inte hade förväntat mig mer är det lite surt ibland när man vill träffa nån som inte känner alla andra.
4. Avsaknaden av moderna bekvämligheter - Det är förvisso lite charmigt, men jag skulle vilja kunna tvätta hemma, inte behöva dra mig för att duscha varje gång och kunna gå på toa precis efter att någon annan har gjort det.
5. Bostadsbristen - Det är synd om alla som inte hittar nån stans att bo, det är dyrt och det är svårt att hitta nåt lagligt som man ens kan tänka på att ha råd med.

Tummen känns lite bättre. Jag har mer eller mindre förlikat mig med att den ser ut som fan och kommer fortsätta göra det. Idag är jag ledig, för jag orkade inte gå till jobbet, och jag får välja arbetstider varje vecka. Jag blev precis på lite dåligt humör av nån anledning jag inte känner till, men det går väl över. Jag drömde sjukt mycket inatt. Nu ska jag hänga tvätt.

Marie blir ett offer för plastikirurgin

Tog av bandaget av min tumme nyss. Den avhuggna delen är svart och vit i kanterna. Ringde pappa och förklarade hur det ser ut och känns. Jag frågade om den kommer se normal ut. Han sa nej, men plastikkirurgi är inte att tänka på förrän om några veckor. Jag vill inte bli plastikopererad. Jag vill att min tumme ska läka av sig själv. Den kommer växa fast iallafall. Och det är ju bra.

Annars är allt bra, men jag kan inte tänka på nåt annat än min tumme. Lite på min rygg också, för den gör ont. Jag är trött på att ha ont på olika ställen, jag är trött på att det är synd om mig och jag är trött på att gnälla. Men jag blir helt enkelt inte på bra humör.

Ingen neråtsång..

Idag och igår har varit två hell of days.. Igår försov jag mig och sen upptäckte jag att jag har tappat bort 50 euro. Jag har ingen aning om var den kan ha tagit vägen. Den kanske är stulen eller nåt.. Jag gick till jobbet där alla jag ringde var superelaka mot mig. Som tur var snackade en arbetspolare med mig och gjorde mig lite gladare. Efter rasten ringde jag till två som var döda, en som väntade på sin hjärttransplantation och en som höll på att söva sin son. Jag kände mig som världens svin som ringde mitt i sorgen och visste inte alls vad jag skulle säga. När jag slutade regnade det och jag var sjuk. Sen överkokade jag min pasta och tappade en kniv så att den skar ett 1-2 mm djupt hack i min tumme, längst ner, precis på knölen. Det blödde massor men gjorde inte så ont.

Sen drog jag till Haarlem och kollade på Congos. Det var sjukt bra, men det får jag skriva nån annan gång, för det här är ett klagoinlägg. Efter konserten gick jag och la mig och vaknade klockan fem, halv sex och kunde inte somna om. Jag gick självklart upp för sent ändå, och när jag superstressad skulle göra min lunch slant jag med osthyveln och högg av the upper part of my thumb. Malin och Tobbe har en sjukt vass osthyvel. Så nu har jag ett stort jack i tummen, kanske tre, fyra mm ner, och det går genom nageln på ena sidan också. Jag trodde helt ärligt att jag hade huggt av tummen, men den sitter fast lite grann på andra sidan av nageln. Dagen har spenderats på akuten med Malin och Tobbe (i början, för sen skulle han jobba). Åh, vilka sweeties. Sedan bjöd de mig på lunch, och nu sitter jag hemma hos dem och skolkar från jobbet, för jag pallar inte att dra dit.

Jag har ett stort bandage på tummen, det gör skitont och jag kan inte bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. Imorse, precis när jag högg av den, skrattade jag hysteriskt mycket. Jag antar att det var dedäringa endorfinerna som satte in. Sen började jag må illa (ketoner?) och nu är jag mest trött, med en diffus dålig känsla i kroppen. Jag har aldrig sett så mycket blod komma från min kropp på en gång, och vet faktiskt inte om jag har haft så ont förut. Blodet bokstavligen rann ner för tummen och droppade i handfatet, på bordet och mina byxor. Jag blodade ner sjukt mycket papper och Malin tror att jag kan ha förlorat några matskedar blod. Jag tror inte det var fullt så mycket, men det var ändå sjukt mycket.

Och just det. Doktorn sa att om jag har otur växer inte överdelen av tummen fast igen utan ramlar av när jag tar av bandaget. Om det händer växer det förhoppningsvis ut en ny del och allt kommer se fint ut till slut. Men de gav mig massa papper som jag skulle fylla i om jag behövde komma på återbesök. Vi får se vad som händer på lördag. Då får jag ta av bandaget igen. Det ser lite ut som att den är bruten, för bandaget är så stort. Jag ville att de skulle sy, men de sa att det inte behövdes, för att det var så långt upp på tummen, och nageln täcker ena sidan.

Jag har lite småångest för att jag inte är på jobebt, för jag behöver pengarna, men å andra sidan har jag faktiskt en bra anledning att vara hemma. Och det kanske inte blir nån London-resa 17-19 november. Malin håller på att byta jobb och flytta och sånt, så det blir stressigt för henne.

Jag har säkert glömt nåt annat som är dåligt också, men nu orkar jag inte skriva mer.