Dissad all over again

Då var jag iallafall dissad på riktigt. Och det är ju skönt. Men det är ändå crap, crap, crap. Och jag har väl vetat det hela tiden egentligen, men FAN. Det känns på samma sätt som att bli dumpad fast bara mycket mindre.

(Och jag vet inte alls vem som läser bloggen, men det skiter jag faktiskt i. För har ni inte fattat nåt hittills är det väl dags ändå. Och isåfall måste ni faktiskt ha varit ganska blinda.)

Nu är vi bara vänner, och stryker ett streck över allt som har hänt. Ett väldigt enväldigt beslut, men egentligen är det väl alltid det. Man försöker bara intala sig själv att "vi kom fram till det gemensamt" och "tyckte samma sak båda två". Up my ass. I min värld råder djungelns lag - dumpa eller bli dumpad. Det är ju bara synd att det är jag som hamnar längst ner i näringskedjan.

Fast jag antar att det är bäst ändå. Jag hade inte pallat ett cross country-förhållande till, och vad är det för skillnad på att vara kk och vanliga vänner när man ändå inte träffas?

Men DAMN! Det är väl bara att börja intala sig själv att jag aldrig kände det där.

Bye bye, dreadlocks.

Idag, eller snarare igår eftersom klockan precis blev över tolv, är det exakt ett år sedan jag klippte av dreadsen. And so much have changed. Idag har jag hört från två olika, av varandra oberoende, källor att mitt hår har blivit så långt. Yeees!

Det känns bättre nu än i torsdags, men jag känner mig mer än lovligt fånig. Kan bara skylla på PMS, p-piller och för lite käk. Sorry dude.

Det är faktiskt jäkligt skönt att vara hemma. Allt är nästan som vanligt här och det känns bra. Fast jag börjar bli sjukt nervös inför flytten alltså. Vad fasiken ska jag ha med mig? Och vad ska jag göra i fyra hela långa månader?

Och btw, killen jag skrev att jag skulle leta upp på helgon för ett tag sen hittade jag aldrig, men nu har han hittat mig.^^

Skrivet igår kväll..

Nu sitter jag på tåget från Örebro till Stockholm. Det mesta känns rätt dåligt, men jag tror att det mest beror på att jag går på cp-pillrena igen, och att jag inte har käkat ordentligt på flera dagar. Jag har vart skitkonstig hela veckan, och hur grinig som helst. Jag gillar inte att vara emo, det känns inte som jag på riktigt.

Jag har vart hos Anders sen i söndags. Det har vart rätt konstigt. Han har inte varit som han brukar, och som sagt inte jag heller. Still good to see him, though. Schysst att träffa Aleksi och Isak också. Och Adam och Fillis. Jag gillar Isaks familj.

Igår var jag på krogen i Örebro med Kajsa, Mos, Anders, Hoppe och en del fler. Det var skitkul. Lungt bästa utekvällen i Sverige. Träffade Johan och hans polare också. Otippat och jävligt roligt. Det var karaoke på MM och folk sjöng massor. Jag vågade självklart inte. Däremot blev jag uppraggad av en skitsnygg kille (quote Anders: Du får inte hångla med killar som är syggare än jag!, men det kommer han tydligen inte ihåg att han har sagt. Jag skulle nog dock inte säga snyggare, men i klass med iallafall).

Vi bytte nummer och sånt, och han försökte övertala mig att skita i Amsterdam och flytta till Örebro istället, men det lär ju inte hända. Ta inte illa upp nu, men jag är fan trött på Örebro/Lindesberg. (Notera att Karlskoga inte ingår. Och Aleksi, jag fick världens saknadsryck efter dig.)

Jag sov i en 90-säng mellan Hoppe och Anders. Det hade ju kunnat vara mysigt, men det var det inte. Sov kanske 20 min eller nåt. Anders snarkade mer än hälsosamt.

Börjar lugna ner mig lite nu. Var typ halvt förstörd på tågstationen förut. Då ringde Miriam. Hon lyckas jämt ringa när jag behöver det. Och nyss ringde Albin Balthasar. (En kändis ringer mig! Creds!)

Jag lyssnar på Juliens mixtape. SKitbra. Kommer bli så jäkla kul att träffa alla igen på The Slackers. Han brukar kalla mig pumpkin.^^

Det ska bli så jäkla skönt att flytta härifrån. SJälvklart kommer jag sakna en del folk, men det är ju bara fyra månader tills jul. Jag har inte riktigt insett det förrän nu, men dem jag kommer sakna mest är nog de jag har umgåtts med typ hela tiden, som Emma, Kill och Knäcky, Miriam och det gänget. Resten är jag ju van att bara internet-umgås med. Och det finns ju internet i vår lägenhet.

Just det. Vi har fått en lägenhet! Har inte haft nåt internet så jag har inte kunnat skriva, men det var en av veckan absoluta höjdpunkter. Den är tydligen bohemisk och spartansk (vilket brukar betyda sjukt skabbig^^) men det gör inget, för den är MIN! Och Matildas. Känns jävligt skönt att ha det fixat. Tack Malin, du är VÄRLDENS BÄSTA SYSTER!!

Och nu ringde Micke också. Och Isak. Nu får jag fan sluta wajna över grejer. Jag har ju väldens bästa syskon och polare, och om nån liten skit inte vill som jag vill så är det inte världens undergång.

Bakis, bakis..

Igår var det fest hos Miriam. Idag är jag bakis. Om en halvtimme ska jag åka till Lindesberg.

Festen var kul. Det kom inte så mycket folk som jag hade trott, men det var roligt att träffa alla igen efter sommaren. Många var det nog sista gången jag träffade innan jag flyttar till Amsterdam. Kom på min avskedsfest 1 september!

Miriams lägenhet var pyntad med ljusslingor, ballonger och discokula och var hur mysig som helst. Vi dansade till Missy Elliot och var allmänt snygga. Miriam är HET när hon dansar.

På vägen hem hittade jag och Karin en halvskrotad cykel som vi böjde till lite och cyklade hem på. Det var väldigt skönt att bara kunna dumpa den när jag kom till en för brant backe, och sen gå resten av vägen.

Mirri pirr i magen är min hjälte

Det som började som en så bra dag blev genast mycket sämre när SJ meddelade mig att alla biljetter till någonstans mellan Lindesberg och Laxå är slutsålda. Miriam blev min räddare i nöden igen (läs om första gången alldeles snart), men trots det blev jag på väldigt dåligt humör och vill INTE ALLS jobba. Jag läste Malins blogg och hon hade ett väldigt passande motto för dagen (vilket råkar vara exakt samma som jag skrek till Miriam i luren när jag råkade dra ur sladden till datorn), dock i en annan färg och form:


Lite mer waining är ändå på sin plats. Jag ringde mamma för att beklaga mig lite och då sa hon "Men vill de ens att du ska komma och hälsa på dem då?" (om folket i Lindesberg/Örebro/Karlskoga) och då började jag ju självklart fundera på det också. Blä.

Men men. Allt är inte bajs som stinker. Och en hel del saker som inte stinker är inte heller bajs. Idag har jag också varit hjälte. Jag har kört massa grejer till tippen åt Miriam, och sen åkte vi till Torp och handlade på Systemet och Biltema. Dessutom lånar jag ut en spotlight till kvällens fest i hennes lägenhet, och ger henne diverse grejer att hänga på Oskar. Miriam ger igen genom att låna ut sitt fritidskort till mig i nöd. Jag lånade det igår, och ska låna det imorgon så att jag kan fuska mig till Örebro.

Igår var jag först och käkade lunch med pappa, Karin och hennes barn på hennes sommarställe på Tjörn. Det var jättetrevligt. Sen paddlade jag och Sofia kajak, för pappa hade köpt en till(!). Sen åkte jag vidare till Göteborg och träffade Henrik (Henka/Henko). Det var skitkul att träffas igen efter typ tre månader. Vi lagade lyxkäk med hans polare Maria och snackade tills jag drog vidare till Mia som hade utflyttningsfest.

Festen var kul, fast jag kände inte så många. Men Mias lägenhet var så fin!! Åh, jag vill också ha det så. Tog fem i ett-bussen hem och nattbussen vidare till morsan. Där satt två av mina polare från att jag var tolv. Vi pratade inte. De var tydligen ihop och efter halva resan började de bråka som fan, tills någon slog den andre (vet inte vem som började) och killen skrek "Du är äcklig!" och hoppade av, i andra änden av stan från där han bor. Stackarna.. Sen bekände tjejen för halva bussen (omedvetet skulle jag tro) att hon var otrogen på nyår. Det mest positiva med att inte vara ihop är att man slipper såna saker.

Nu borde jag jobba, men jag tror faktiskt att jag skiter i det. Jag vill verkligen inte. Jag går hem till mamma, äter bullar och gör mig snygg inför Mirri pirr i magens fest ikväll.

Blääää..

Jag har börjat jobba med den tyska boken, och DAMN vad det är svårt! Det är mycket svårare än holländska. Det hade jag aldrig trott. Och dessutom har jag mycket mer tidspress på mig nu. Missförstå mig inte, jag är glad att jag har jobb, men jag är ledsen att jag inte är bättre på tyska. Om allt ändå vore så enkelt som Haben Sie etwas vegetarisch?

Every now and then I get a little bit nervous..

Hemma från Emmabodafestivalen. Det känns som om mina inlägg hela den här sommaren har börjat med "hemma från" någonting. Lite stressigt, men det har iallafall varit bra, "cause at least u've made the most of the summer" som Julien sa.

Emmaboda var nice. Jag hade typ inte kollat på spellistan alls när jag åkte dit, så jag hade ingen aning om vad som väntade. Men jag såg iallafall Hello Saferide, Svenska Akademien, Navid Modiri & Gudarna, I'm From Barcelona, 047 och José Gonzales. Dessutom upptäckte jag Camera Obscura, som var riktigt bra.

Bästa spelningen gjorde helt klart I'm From Barcelona, med såpbubblemaskin på scen och massor av konfetti. De kastade till och med ut tre ukuleles, en såndär trä-ring med med metallplattor i tamburin och en liten blåsgrej i publiken. Navid var lite sämre än vanligt, men ändå bra. Hello Saferide spelade alla låtar jag ville höra. Det var synd om José för folk hade bara hört Heartbeats, och den är inte ens hans egen från början. Men han var bra. Svenska Akademien var trångt som fan och inte lika totalt klockrena som vanligt, men schyssta. Leia är med igen, och det är underbart. De passar bättre inomhus tror jag. Eller i solsken.

För det har regnat som fan. Det började fredag natt och sen ville det aldrig sluta. Tältet läckte in lite på min sida, men annars gick det faktiskt ganska bra. Men jag borde ha tagit med mig ett paraply.

Hänget på Emmaboda var också helt okej. Folk var över lag snyggare än vanligt, och Linas polare var schyssta. Och Lina också så klart. Löööv! Det var lite dumt att bara åka två, men det funkade. Jag skaffade mig inte nåt festivalragg. Det känns som att jag har glömt bort hur man raggar på nån man inte redan känner. Jag vet liksom inte alls vad jag ska göra. Förr gjorde jag det alltid, helt omedvetet. Men det tar sig väl igen, förr eller senare. Träffade dock en jäkligt nice kille som jag ångrar att jag inte bytte nummer med. Ska nog ta och leta upp honom på helgon eller så.

Jag har dessutom kommit på att mitt och Vésteinns förhållande faktiskt inte var helt perfekt. Det slog mig helt plötsligt när jag tänkte på det häromdan. Hittills har jag inte kunnat se några fel i det alls. Skumt egentligen hur långt efter det kommer. Men schysst.

Jag har klippt av mina festivalband nu, för nu är sommaren slut. Jag har en ful solbrännerand. Det är höst och jag har lite ångest över Amsterdam-flytten. Jag vill ha lägenhet och jobb ju. Och massa vänner. Jag vill inte bara snylta på Malin.

Jag ska nog ta och boka in en massage igen. Jag avbokade den förra, för den var i torsdags när jag var på festival. Men nån gång den här veckan vill jag ha massage. Kosta vad det kosta vill.

Hjältevad, bland hjältar och troll.

Nu är jag hemma från Hjältevad. Det har varit hur skönt som helst. Jag har gått upp runt halv två, två varje dag och bara slappat. Det har inte ens vart så många släktbråk. Kusinerna har växt upp. ;)

Det har varit precis som vanligt. Vi har badat, kollat på TV, spelat rollspel och varit på den obligatoriska infödingsfesten. Där spelade vi poker och lyssnade på hög techno. Dock inget ragg i år. Skönt. Om jag ska ha nåt ragg ska det vara någon annan.

Nu måste jag städa mitt rum. Det ser ut som FAN här. Jag hatar när det är äckligt. (Som om jag kommer få tummen ur och städa iallafall..)

Anders ringde idag. Jag skrev brev till honom från Hjältevad. Vi snackade i 45 minuter eller nåt. Hoppas han ska på Emmaboda.