Kristall-mätt är det nya svarta.

Jag har varit på mitt sommarställe i Småland i tre dagar. Det var precis som det ska, med väldigt långa och lata dagar, sena kvällar och promenader. Nu hade dessutom TV:n slutat funka (Allt det där med digitala när och tjafs. Jag hänger inte med.) så vi var tvugna att umgås på riktigt. Det var jag och mina syskon och tre kusiner från två olika familjer. Det var nice.

Fast guuud så skönt det var att komma hem och duscha. När jag är där längre vågar jag mig på att duscha där, men det kändes som ett för stort företag för bara några dagar. Jag har fått min beskärda del av dåliga duschar, tack.

Det kändes konstigt att träffa alla polare i Örebro jättesnabbt, och dessutom veta att man inte kommer ha tid att catcha upp ordentligt. Det blev mer som om vi struntade i att catcha upp och bara tog vid där det slutade. Det var jätteroligt, men lite skumt också. Relationer förändras ju ändå en hel del med tiden, speciellt om man inte träffas.

Det här året har gått rätt snabbt ändå. Det känns verlkligen inte som om det var ett år sedan vi hade snöbollskrig och var jättefulla förra nyår. Däremot känns det som mer än ett år sen många andra saker som hände i samma veva hände. Nyårsfesten i år är med samma personer som förra året, men det känns som om det kommer bli väldigt annorlunda. Jag har förändrats, en hel del andra har förändrats och vissa är precis likadana som förra året. Vissa känner jag inte ens längre. Men det ska bli roligt. Och om allt går åt skogen har jag åtminstone två av mina bästa vänner där.

Och förresten har jag fått världens bästa julklapp!

Godnatt felhörning, godmorgon dramaqueen

Jag skrev ett långt blogginlägg på tåget hit till Uddevalla igår (herregud, var det igår? Det känns som en halv evighet), men eftersom det inte finns något trådlöst nätverk här i närheten skiter jag helt enkelt i att lägga upp det. Det hela var som vanligt en massa wajn, mest om att jag trodde att det skulle vara så kul att komma hem och träffa alla igen, men att det inte riktigt kändes som förut.

Och jag måste erkänna att wajnet bara fortsätter. Jag har redan firat jul med pappa, men känner fortfarande inte några julkänslor. Jag undrar när de tänkte komma. Jag känner mest hemlängtan, uttråkning och att det är precis som förut. Det känns som om jag inte har bott i Amsterdam över huvud taget, utan att de senaste fyra månaderna har varit nån slags mysig dröm. Det känns som om det var max en vecka sen jag träffade mina föräldrar senast. Jag är precis lika trött som jag alltid var förut, jag har precis samma dova känsla av att livet är meningslöst och jag vill bara hem.

Det är konstigt. Jag känner mig mer hemma i Amsterdam än vad jag gör här, där jag faktiskt har bott i 18 år. Jag har i princip aldrig längtat hem förut, och nu är det inte ens bara Tobbe jag saknar, även om jag såklart saknar honom också väldigt mycket. Det är hela tillvaron av att jag kan göra som jag vill, att jag slipper all jävla medling mellan föräldrar och av att bara vara jag.

Jag ville verkligen bara ha en fin jul hemma med familjen, och även om alla andra verkar ha det så kan jag bara inte infinna mig i stämningen. Skit också. Jag skyller allt på det här råtthålet till stad, och hoppas på bot och bättring imorgon, då det ska firas jul med mamma. Och på Annandagen ska jag träffa Miriam.

Borta bra, men hemma bäst.

Jag är sjuk. Blä. Blev sjuk igår morse, precis lagom till att jag skulle åka till Sverige. Igår kväll mådde jag fruktansvärt dåligt och skakade i feberfrossa. Idag mår jag lite bättre, men det beror nog mest på sjukt starka alvedon-liknande piller. Hoppas jag blir frisk snart.

Det har hänt massor sen jag bloggade sist. Har inte haft internet på ett tag. Nu sitter jag på Karlstad Bibliotek (som inte har Stieg Larsson-boken! Skamvrån!) och tar igen en veckas uteblivet surf.

Min tumme har äntligen ramlat av. Det var en helt vanlig frukost, och sen när jag skulle byta tejp på den så föll den bara av. Skitäckligt. Så nu sitter en liten del av min tumme på Malin och Tobbes whiteboard, för jag visste inte vad jag skulle göra med den. Iallafall ser tummen mycket bättre ut än vad jag hade tänkt mig, och det kommer inte att behövas någon plastikoperation. Men förhoppningsvis får jag pengar från försäkringskassan iallafall.

På tal om pengar har jag så sjukt mycket mer pengar än jag trodde på mitt svenska konto, så nu kan jag leva gott hela julen utan dåligt samvete. Jeehaa!! Jag fattar inte alls var alla pengar kommer ifrån. En teori är att staten inte har fattat att jag har gått ur gymnasiet än, eftersom jag är ett år yngre. Jag har nämligen fått ett CSN-kort som gäller fram tills nästa år, och det är jag inte det minsta berättigad till. Så om de har klantat till det ordentligt har jag fått studiebidrag hela hösten också. Jag får kolla upp det när jag kommer till Uddevalla, för gammalmodig som jag är har jag inte internet-banken på mitt svenska konto.

Det är jättekul att träffa Emma igen, trots att jag knappt kunde stå upp av sjukdom igår. Ikväll ska vi äta vin middag och prata hela natten. Jaaa! Och det gör inte så mycket att jag inte orkar göra nåt aktivt, för det är kul att bara hänga och slappa tillsammans också.

Men jag saknar Amsterdam och allt som hör därtill. Det känns inte alls som om jag har åkt "hem" till Sverige. Snarare som om jag bra är här på besök och snart får åka hem till Amsterdam igen. Men det kanske ändras när jag kommer hem till morsan, vad vet jag. Jag har ju trots allt varken jobb eller bostad i Amsterdam, så jag ska väl inte hoppas för mycket.

Fultal

Fultalsgrupp 4
Analys:

Du är en smula ovanlig.

Är du tjej fanns du antagligen på killarnas topp-3 lista över snyggaste tjejerna i klassen. Som kille blev du kanske vald som andra eller tredje man på gympan. Är du kille är risken även stor att du sjunger i ett coverband från Trollhättan, vilket lett till kontakter med det motsatta könet.

Du har viss koll och vet bla att tubsockor är dålig smak, att Hisbollah inte är ett fotbollslag samt att man bör ha med sig en flaska vin när man är bortbjuden.

Ditt fultal ligger något över Socialstyrelsens rekommenderade intervall. Men ta det lugnt. Du tillhör ingen högriskgrupp och din nuvarande livsstil är i stora drag tillfredsställande.

För att undvika att sjunka djupare i fulträsket bör du dock tacka nej till ungefär varannan företagskickoff, samt avstå från skamliga förslag fram till åtminstone tredje dejten. Killar som sjunger i coverband rekommenderas att sluta med detta.

Följer du dessa enkla riktlinjer är chansen stor att du kan leva ett någorlunda normalt liv. Anmäl dig gärna till någon av våra studiecirklar på ABF angående fultal, där du kan få stöd av medmänniskor i samma situation.

Andra har svarat...
14% totalt tillhör denna grupp.
16% av tjejerna tillhör denna grupp.
12% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 30 år

www.fultal.com

Reklambarn ftw

Nu sitter jag barnvakt i en lyxig reklam-lägenhet, snyltar någons trådlösa internet, äter kakor (Please eat them! We bought them for you! And otherwise I'll just do it..) och känner mig fab. Babysitting är världens lyxigaste jobb när barnet sover. Men jag är sjukt stolt. Har redan klarat av min första bebiströst! Jag gömde mig bakom händerna och sjöng vyssan lull och han slutade gråta! Fantastiskt!

Lägenheten är lyxig, men inte lika lyxig som Malin och Tobbes nya är. Men DVD-kollektionen! Mjao! Nu är det Fight Club som gäller. Bara chipset som saknas.

The bed is burning. Let's lick some sperm.

Idag jobbade jag sista dagen på mitt jobb. Det var jätteskönt. Jag hoppas att jag kan få ett annat jobb nästa år. Imorgon kväll ska jag babysitta för Malin och Tobbes chefs 15-månadersbebis. Sjukt läskigt! Men förhoppningsvis kommer han bara sova hela tiden. Det brukar han göra, sa Farmer Boy. Dessutom sa han att om jag behöver pengar kan han lätt tänka sig att behöva babysitter oftare, och har massor av vänner som behöver massa barnvakter hela tiden. Så om jag inte får nåt jobb kan jag ju alltid vakta överbetalda reklamares barn hela kvällarna.

Jag vill ha en lägenhet snart. Ska bli sjukt skönt att flytta ut ur den här äckelhålan, men det vore ännu bättre om jag faktiskt hade någon stans att flytta till. Men det löser sig väl förr eller senare. Det är bara så mycket som måste fixas, och jag har blivit jättedålig på att fixa saker det senaste. Jag bara skjuter upp allt och slösurfar istället. Dags att ta sig i kragen kanske.

Roligast förra veckan (med alla namn utelämnade för att öka den icke-befintliga integriteten på min blogg):

1: Hey! How ya doin'?
2: Good.. But I'm a bit tired. [mummel mummel] My boyfriend is so hot it's like having fire in bed.

Mumlet bestod av nåt i stil med att pojkvännen hade hög feber.

1. Du har fläckar på din tröja.
2. Va! Men hur kom de dit?
1. Vet inte.. Det måste vara sperma.
2. Oj! [börjar slicka på fläckarna]

1. Where is the other Marie?
2. She doesn't work here anymore.
1. That's a pity. I love her! [gestikulerar vilt med armarma] Eh.. I.. Er.. I'm very fond of her. Hrm. But she had a very big boyfriend.

Relativitetsteorier och kalla fötter

Jag har insett att jag har tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobba så mycket nästa vecka, och eftersom jag har börjat hata mitt jobb igen tänker jag nog inte göra det heller. Jag skiter i hög arbetsmoral och mammas predikningar om att inte ta vad som erbjuds. Jag har pengar så jag klarar mig och tänker inte jobba mer än nödvändigt.

Nästa vecka tänker jag fixa julklappar, åka till Utrecht (tror jag), packa ihop alla mina saker, ta det lugnt och göra precis vad jag vill. Så det så.

Idag flyttar någon Staffan in i min lägenhet. Jag har aldrig träffat honom. Han är säkert en hyvens kille, men jag hade hellre velat träffa honom först, men det var visst inte en option. Jag tycker synd om honom som måste bo i den här skabbhålan. Jag hoppas han vill bo här jättelänge, och hyra mitt rum också. Inte så troligt dock.

Jag längtar efter varma hus, mycket snö och julkänslor. En god väns pappa har precis gått bort, och jag klagar över kalla fötter och huvudvärk. Tack för proportionsupplysningarna, livet.

Men give me a fucking break

Tack snälla, söta, rara bossen för den nummerlösa dagen. Men där slutade vad som var bra idag.

Tack och lov har mina vänner humor, medan jag tycks hålla mig vid humör.

Uppdaterat:
DANSKEN addade mig på MySpace! And in case you read this (even though I doubt it very much) you totally made my day, man! Thanks a lot.

Baby darling, give me satisfaction.

Hi babydarlingsweetpumkinloverboy/girl boss of mine,
(I know I might exaggerate, but I really want you to get a good feeling from the start here.)
Can you please put me without numbers to call next week? That would be super, and one of my firends can give you a blowjob/amazing satisfaction.
Thank you,
Your very happiest employee Marie

Heeelg! Jaaaa! Sova länge!

Idag var jag superglad nästan hela dagen. Det var roligt. Största delen av dagen hade jag inga nummer att ringa, vilket betyder att jag sitter och pratar med mina kollegor, som är helt okej, och får betalt för det. That's what I call a real job.

Jag har även övat på mitt engelska uttal med britten. Oh, so you met a job? Job som inte uttalas djob är typ en fotbollssupporter som förstör saker eller random stökig kille har jag lärt mig idag. Det kommer från Liverpool. Jag har även lärt mig skillnaden mellan meeting och appointment, diskuterat åldersskillnader och jobbmöjligheter. Trots att han är över 50 och småperverterad är han jätterolig. Och vi har en till ny chef som är ball och jobbar med filmfestivalen i Rotterdam. Åtminstonde har jag aldrig sett honom med nånting annat än tröjor därifrån. Han är från Portugal och tycker att det är skithäftigt att han får skriva under papper.

Jag har övertygat mig själv om att jag gjorde rätt val när det gäller jobben. Det känns bra. Jag åker till Karlstad 18 december, till Karlskoga 20 december, hem 22 december, till Hjältevad på mellandagarna, hem eller till Göteborg över nyår, beroende på vart det gamla homies-gänget är, och tillbaka hit igen 2 januari. Så om ni vill träffas är det bara att höra av sig när jag är i lämplig stad. ;)