Det är inte kul att ha en blogg när jag inte har internet.

Nytt hopp för mänskligheten

Efter jobbet igår skulle vi alla gå ut och dricka öl för att två personer ska sluta nästa vecka. Jag och en kille till cyklade till stället vi skulle till, medan alla andra tog tramen. Efter att ha cyklat typ 20 minuter upptäckte jag att jag hade tappat min västa från pakethållaren. Jag och jobbkillen cyklade tillbaka till jobbet, och sedan tillbaka till där jag upptäckte det och frågade i alla affärer runt omkring om någon hade lämnat in den.

No luck, såklart. Jobbkillen köpte en jättemacka till lilla, griniga, ynkliga mig, och peppade som tusan.

Så småningom gav vi upp letandet och eftersom vi inte kunde hitta någon polisstation cyklade vi direkt till baren där alla andra väntade. Jobbkillen missade alltså runt två timmars drickande för att jag tappade min väska. Gulligt.

Efter en timme fick jag ett meddelande från min mamma som sa att någon hade ringt henne från min svenska mobil som låg i väskan, och sagt att han hade min väska. Jag fick hans nummer, och efter många om och men fick jag tag på honom. Just när jag ringde stod han utanför min gamla lägenhet, i andra änden av stan från var han hittade väskan, och ringde på min gamla dörr. Tydligen hade jag ett kort i väskan där min gamla adress stod.

Smått desperat berättade killen att han redan var en halvtimme sen till ett möte för att han hade försökt hitta mig och lämna tillbaka väskan, och erbjöd sig att cykla hem till min nya lägenhet och lämna den när han var klar. Jag gick hem till honom istället och plockade upp väskan, upptäckte att jag inte hade några pengar att ge honom hittelön för, tackade och gick.

Idag har jag för första gången i mitt liv skickat blommor till detta under av mänsklig snällhet. Jag hoppas att de kommer fram.

Uppdatering:
Just det, jag glömde! När jag kom hem till min lägenhet hittade jag ett paket i trappuppgången där det stod "Grattis på 20-årsdagen i efterskott". Sjukt gulligt. Två månader för sent och ett år fel, men ändå. Jag fick en jättesnygg t-shirt och en bok jag inte har hunnit börja på än, men den ser bra ut.

Ack, ljuva Krokstrandsfestival

Nu är jag tillbaka i Holland igen, och har gått hem från jobbet för jag är sjuk.

Idag började en ny fransk tjej på jobbet. Alla tycker att hon är snyggare än jag, men jag tycker att hon är ganska ful, så det gör inget. Men hon är 23, det är bra. Det är skönt att få lite yngre folk på jobbet. De som slutar är ganska gamla, och chefen vill anställa ungt folk. För tillfället finns det två till öppna positioner. Sök!

Igår gick jag upp halv fyra och åkte direkt till jobbet från Sverige. Fy fan vilken dag. Jag var egentligen sjuk igår också, men det var Marks födelsedag och en annan killes sista dag på vår avdelning, så jag ville vara där.

I helgen har jag jobbat arslet av mig på Krokstrandsfestivalen. Det har varit jätteroligt mest hela tiden, men väldigt uttröttande och stressigt ibland. Jag kom till Sverige förra tisdagsnatten, och gjorde ingenting vettigt förrän jag körde (ja! en bil!) till Krokstrand på onsdag eftermiddag. Vi började med ett funkmöte och sen hängde jag lite med alla kära gamla svenska polare.


Ack, ljuva västkust, med Norge på andra sidan.

På torsdagen var det upp tidigt som gällde, och jag tror att vi jobbade från tio på morgonen till två på natten, utan mer än en halvtimmes rast då jag åt lunch med farsan och hans flickvän. De hoppade sedan ner i fjorden och började paddla kajak. Sjukt hurtigt.

Dagen gick mest åt till att springa ett otaligt antal ärenden och fixa saker i sista sekunden. Mycket tid gick även åt till att fixa saker åt bandet Räfven, som är mycket trevliga som personer, aningens diviga som artister och får publiken att dansa som galningar. Personligen gillar jag inte riktigt deras musik, men det var fint att se dem ändå.


Ack, ljuva såpbubblor, under konserten.

När vi hade jobbat klart för dagen sprang jag och Joel iväg och blev raketfulla, för att hinna gå och lägga oss relativt tidigt. Raketfull blev iallafall jag, men inte kom vi i säng förrän fem iallafall. Fredagen blev således ganska tung, men som tur var även lugn. Det mesta var fixat redan kvällen innan, artisterna var på plats och saker och ting flöt på fint. Vi hann till och med hänga lite på campingen.


Ack, ljuva moln, som rör sig så jävla fort.

Lördagen blev desto stressigare, eftersom vi var tvugna att göra allt vi inte hade gjort på fredagen. Detta var dock den bandmässigt bästa dagen, med båda Jaqee, Kärlek och Pepparrot, Kapten Röd och Kultiration som avslutning. Hela programmet var dessutom stoppat med estradpoeter i alla små luckor. Jag missade tyvärr deras sista uppträdande, men jag har hört att det var lysande.


Ack, ljuva Kultiration, vilken bra konsert.

Söndagen började alldeles för tidigt som vanligt, men trots att jag var schemalagd på att riva tält tog jag det lugnt. Jag tyckte att jag hade jobbat på tok tillräckligt redan. Jag flyttade ett trumset, slog i huvet och var yr ganska länge. Sedan var det dags för funkfest.


Ack, ljuva franska och svenska funktionärer, som jobbar så bra.

På funkfesten dricker man upp all alkohol som inte har blivit såld under festivalen, samt lyssnar på oplanerade tal av icke förberedda fyllon som har arbetat hårt i flera dager. Det är på det hela en trevlig tillställning.


Ack, fulla och glada vänner, vad vore livet utan er?

Det ska även tilläggas att jag under festivalens gång har pratat med försynta fransmän, (inte särskilt) svåra poeter och andras gamla ex. Alltsammans mycket trevligt.